Halloween

I lördags skar grabbarna pumpor.......

Jag passerade innehållet för att göra en pumpapaj, hade dock inte tid i helgen så jag frös in dem till ett annat tillfälle. Och så tvättade och torkade jag fröna för att se om jag kan lyckas bättre med att odla pumpor nästa år.

Så här fint fick vi det på trappan......

Och idag skickade jag iväg "The Joker" till skolan...

Joseph hade sitt firande i skolan i fredags, han fick inte ha mask i skolan så han var en svensk fotbollspelare. Heja, heja!!

Färdigt överkast

Nu är jag äntligen färdig!! Började 14:e november förra året, och nu är det klart. Det är lite konstigt att inte ha en självklar syssla på lediga stunder.... men jag hittar nog snart en ny.

Igår ringde Kicki (fd arbetskamrat) och förgyllde min dag. Det var så kul att prata med henne!!!

Idag har Christopher ett kalas mitt på dagen, annars blir det nog ganska lungt. Jim letar bil förstås, hoppas han hitter en snart, för det börjar bli lite snärjigt att få ihop det med en bil ibland.

Höstbilder och lite annat

Det gläder mig att det finns lite vackra höstträd här också. Lönnen har lite spetsigare blad här, men samma fina färger.

Idag när jag tittade ut i trädgården såg jag ett jättespindelnät. Det gick ända från grenen på ett träd och ner till gräsmattan. En stor krabat till spindel tronade i mitten av sitt verk. Ganska imponerande måste jag säga.

Tyvärr måste jag ta bort det eftersom det oftast är mörkt när jag går ut och vattnar gräsmattan. Jag vill inte fastna i nätet!!


Igår var jag och hjälpte Helena (min svenska vän) att städa i deras nyinköpta hus. Så kul för dem! Hoppas det är vår tur snart också;-)

Ut och vattna med dig människa!!

Har ingen lust alls att ge mig ut i den mörka kalla kvällen för att vattna, men det finns ingen pardon minsann, fast jag kan ju alltid skjuta upp det några minuter genom att sätta mig här en stund;-) Det blev ingen husgrupp i kväll, Jim är bortrest och han som skulle hålla i det istället blev sjuk, och det är där vi håller till. För min del visade det sig vara ganska passande eftersom Christopher hade migrän när han kom hem från trumlektionen.

Det börjar närma sig Halloween, min första här. Jag tycker att det är svårt att förhålla mig till den högtiden. Jag tycker verkligen inte om den, men barnen påverkas ju av omgivningen och måste ju få ta del i det kompisarna gör. På min promenad i omgivningen i morse såg jag den ena läskiga varelsen värre än den andra i folks trädgårdar. Jag skulle inte våga gå förbi själv om det var jag som bodde där. En hade ett blodigt ben som kom ner ur den stängda bildörren..... (log lite mitt i allt, måste jag erkänna) Christopher ska vara utklädd i skolan på måndag och ville ha en mask med det förvrängda "skriket". Nej, det gick inte igenom censuren........ Jim och jag åkte till en affär när inte barnen var med och plockade ut några dräkter som vi tyckte var ok. Det var nå'n läskig gorilla och så "The Joker" från Batman. De var nöjda som tur var, så det ordnade sig utan att släppa in ondskan i sitt hem. Jag har en fejk-pumpa med blommor i utanför dörren, och så vill nog barnen karva ut en riktig också kan jag tro.

Jaha, nu har jag nog ingen återvändo längre...... Ut och grabba slangen och jaga undan alla läskiga varelser där ute;-)

utflykt

Igår var vi i Universal Studios igen. Vårt kort går ut den sista december, så vi får se om det blir en gång till innan året är slut eller ej.......Det en trevlig dag, vi hade ingen jättebrådska upp till LA och det var väl tur för vi hamnade i bilköer både dit och hem.

Förra gången gick vi inte på vattenshowen av någon anledning, men den var verkligen bra! Min personliga favorit under gårdagen!!


På hemvägen fick vi ringa polisen vid två olika tillfällen och rapportera onyktra bilförare. Ganska läskigt på så stora vägar med 5 filer, att någon vinglar omkring över hela vägen.

Award

Igår kom Christopher hem så glad och berättade att klassen röstat fram honom till månadens "Character Counts Award". Det kom i precis rättan tid för dagen innan var han ganska deppig och kände att han saknade att ha kompisar, som i sverige. Han har inte haft det så lätt som vi trodde här. Därför kändes det extra roligt att han fick känna sig utvald av kompisarna i klassen som en bra vän. Föräldrarna får vara med på cermonin, som är på fredagsmorgonen, men Christopher ville helst inte att jag skulle va med. (Lite pinsamt antar jag) Jag hade bestämt med Helena att vi skulle ta en förmiddagsfika efter lämningen i skolan. Jag åkte hem och kände mig arg på mig själv för att jag lät mig övertalas till att inte stanna, men när Helena kom tyckte hon att det var klart att vi skulle åka ändå så det gjorde vi. Han blev nog lite glad att jag var där ändå:)

Nu är det helg, och i morgon åker vi till "Universal Studios" igen. Vi har ju en biljett som räcker för ett helt år och har varit dåliga på utnyttja den, men i morgon så!!

Torsdagskväll

Jim är på vift, denna gång i Orlando, Florida. Han kommer hem och gästar oss en stund i helgen, sen åker han fram och tillbaka två gånger till San Francisco nästa vecka. Det går ingen direkt nöd på oss, vi har fullt upp med alla kvällsaktiviteter nu för tiden. Chris är ju iväg två gånger i veckan på sitt trum-spelande och Joseph går på en ungdomsgrupp i en kyrka (New Song) en kväll, och så har vi husgrupp och lovsångsövningar utöver det. Måndagen är skön, då har vi ingenting inbokat. Joseph var andra gången igår på sin ungdomsgrupp, första gången var det självklart läskigt när han inte kände någon, och han var inte jättegasad för att gå dit igår igen. Men han är i alla fall modig som ger sig iväg på egen hand, tycker jag. Redan igår var det helt andra tongångar, han hade fått en kompis och han tyckte att det var riktigt bra där. Jag fick också en bra känsla av miljön och folket där, det är bra! Vår kyrka har ingen verksamhet för tonåringar, så då fick det bli så här.

Christopher har varit full av nässelutslag den här veckan, idag var det lite bättre, men de har vandrat runt hela kroppen på honom och kliat så vansinnigt mycket. Tack och lov för Aloe Vera! Nu går han på allergimedicin för att häva attacken. Hoppas det försvinner helt!
Nu måste "Mammas Taxi" rycka ut igen. Ha det gott!!

Trumkillen på G igen

Idag har Christopher börjat på trumkurs igen. Det är på samma ställe där lägret var i somras. Nu ska han gå 2 ggr/vecka i 6 veckor. Så kul för honom, han var riktigt taggad! (hoppas han hinner med sina läxor bara, han är ju inte världens snabbaste när det kommer till det.)
Igår hade han ett par problem som var ganska kluriga i matten...... Vad sägs?

(Alltså det om Erin's aquarium) Det är inte så lätt för en 10-åring att klura ut det här, och inte för en 44-årig mamma heller. Vi fick ta det till den något äldre pappan, som efter lite hjärnarbete fick rätsida på det hela. Då förstod vi två andra också, och idag gick det mycket lättare när han kom hem med ett liknande tal. Men lite svårt var det väl allt, alla ni mattesnillen därute?

Det var ungefär samma känsla som när jag som typ 20-åring skulle hjälpa syster Johanna med ett tal, (hon var väl ca 8-9 år) då körde jag också fast...... Om jag kommer ihåg rätt var det typ någonting om att det var 90 personer i ett rum och alla skulle hälsa på varandra, hur många handskakningar blev det totalt? Nej, matte har aldrig varit min starka sida, men nu blir jag lite upptränad av bara farten.

Överkast

Projektet virka överkast börjar gå mot sitt slut. Jag är färdig med alla längder, nu är det bara att sätta ihop dem. Jag började i november förra året, mamma har gjort 3 stycken (och lite på den fjärde), vi har haft ett bestyr med att få alla längder lika stora. Insåg dock efter ett tag att det var ganska omöjligt...provade med att byta virknål, dra åt, eller släppa efter mer, men man virkar som man virkar och det var inte så lätt att försöka göra som någon annan. Inte nog med det, mina egna längder blev inte ens lika varandra......

Det är 8 längder allt som allt, och nu börjar det roliga jobbet med att virka ihop dem. Jag kommer att sakna den här sysselsättningen när det är klart. Bild på det färdiga resultatet kommer senare.

Båttur

Nu var det visst långt mellan inläggen.... Idag var det sista dagen med våra ryska vänner.
Vi hade 4 biljetter till en båttur i hamnen i San Diego, de skulle gå ut sista oktober, så det var ju perfekt att åka dit med dem. Jim tog några timmars ledigt, så efter att barnen åkt till skolan gav vi oss iväg.

Det var fint att se staden från vattnet. Det blev dock ganska dimmigt bitvis....

Nu har fredagslugnet infunnit sig....inga läxor...bara slappa...
Trevlig helg!!

Pumpor

Jag var inget vidare på pumpaodling visade det sig...... Jag hade hopp in i det sista för det var blommor på dem. Men troligen blommade de för sent och/eller det fanns inga bin i närheten som kunde göra sin grej. För ett par veckor sen bara vissnade allt ner och dog:-(

Gulliga Lori som jag fick fröna av och som verkligen har lyckats med sina pumpor, var så snäll och gav mig flera stycken.

Nu kan jag ha dem som höstdekoration en stund innan jag ger mig på att laga något av dem. Hur nu ska det gå?? Har ju noll erfarenhet av pumpor.

Ryska vänner

Vi har ryska gäster, eller vad ska man kalla dem? Den ena är gift med en amerikanska och bor i USA, den andra är gift med en svenska och bor i Stockholm. Vår historia med dem är dock från St:Petersburg. Den ena av dem, Pavel, lärde vi känna i ett tidigt stadium av vår tid där, så mycket minnen som kommer tillbaka när man ses igen. Det är också så speciellt att få höra att man fått vara en viktig del av en annan människas historia. Måste nästan dra storyn om hur hans liv förändrades....

Vi var ett team av 6 svenskar, en norsk och en amerikan som bosatte oss i St:Petersburg för att starta en kyrka. Hur ska vi nå människor? funderade vi över.... Kom fram till att vi bara borde göra det vi tycker är kul och se om några vill haka på. Så vår första satsning var att hyra en sporthall på en skola och spela innebandy på fredagskvällar. Kvällen innan vi skulle starta (vi hade inte annonserat någonstans) så var två från vårt team ute på en sen kvällspromenad kl 1 på natten. De möter en full yngling som börjar prata med dem. Han var så berusad för att något jobbigt hade hänt i han liv, och han gick just där just då för att han missat att gå av tunnelbanan på sin hållplats. De började prata (på knagglig ryska) om svenska hockey-spelare bl a. Det slutade med att de inbjöd honom till vår innebandykväll. Han fick telefonnumret på en papperslapp och knallade vidare. Våra vänner berättade historien för oss, men ingen av oss trodde att han ens skulle komma ihåg dem nästa dag pga att han verkade så "borta". Men han gick vidare mitt i natten, hem till Pavel, som är här hos oss just nu, ringde på och sa att han hade träffat en svensk, blond tjej som han absolut måste träffa igen. MEN, nu hade han lyckats slarva bort lappen med telefonnumret...... Han gick hem och sov och nästa dag började han sätta ihop de olika sifferkombinationer han hade i huvudet och lyckades efter flera försök att komma rätt! Han kom följande kväll tillsammans med ett helt gäng andra ungdomar. Pavel var en av dem. De var med oss under lång tid på fredagskvällar, vi spelade bandy och sen gick vi hem till någon av oss och bara hängde. Pavel säger att hans liv hängde på att killen var så bra på att komma ihåg sifferkombinationer..... För vad som hände var att Pavel träffade oss varje vecka och blev så nyfiken på vad som låg bakom, vi pratade inte om vår tro ifall de inte frågade, men han såg att det fanns något där som han blev så nyfiken på. Han blev den första som kom till tro och har i sin tur fört med sig många andra. men just från innebandyn var han den enda. Det är så otroligt att höra honom berätta om detta som är en så livsavgörande sak i hans liv, och vi fick vara med och vara en pusselbit i hans historia!!

Tonårsmamma?? Jag!!!

Hur ska detta gå? Jag, värsta hönsmamman, måste nu börja släppa taget allt mer. Han har i alla fall försäkrat mig om att han inte ska bli som andra tonåringar, han kommer att fortsätta vara mammig och kramig säger han. (Borde nog ha spelat in det uttalandet...)

Det verkar inte så länge som 13 år sen, när vi var på Universitetssjukhuset i Linköping lite fram och tillbaka i över ett dygn innan herrn behagade komma ut. (Och då var det med påtryckning av tre st i personalen som hängde sig över magen på mig....) Men ut kom han, och nu står han och vacklar på samma sätt mellan att vara barn och vuxen. (Månne han behöver puttas på denna gången också;-)) Det kommer att vara svårt att man inte vet allt som händer i ens barns liv. Det är väl då man börjar ställa samma frågor som mamma gjorde till oss.....-Vad åt ni? Vilka var det? Hur kom du hem?

Stort Grattis till vår fantastiska Joseph på 13-års dagen!!!!!

Oh, Happy Day

De senaste dagarna har jag funderat på och glatt mig över att Jesus ska komma tillbaka. Ett ämne som kan vara lite skrämmande och svårt att ta till sig ibland. Men efter att vi sjungit följande rader på husgruppen i tisdags stannade det verkligen kvar i min hjärna:

"One day every tongue will confess You are God
One day every knee will bow
But still the greatest treasure remains for those
Who gladly choose you now"

Sen idag hamnade jag på följande ställe i min dagliga bibelläsning:
Matt 24:30-31
(Då ska) människosonen komma på himlens moln, med makt och stor härlighet. Och han ska sända ut sina änglar vid ljudet av en stor basun, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken från himlens ena gräns till den andra."

Så mäktigt, jag blir alldeles tagen av att läsa....... Vilket hopp och vilken framtid vi har!

Flera av er tänker säkert: "Hur i hela friden kan hon tro på allt det där?" Och det kan man ju fråga sig........ Men så är det väl med tron, den går liksom inte att förklara. Det är bara en inre visshet.

"Nanny"-utryckning

Det regnar här idag! Det är så mysigt, man känner sig som hemma och inte behöver man tänka på att vattna gräsmattan. Idag har jag haft Joseph hemma, känner att jag själv också fått en släng av förkylningen.

I morse ringde en kompis som blivit dålig och måste till läkaren. Hennes dilemma var att hon förutom ett av sina egna barn, hade tre andra som hon passar. 1 sjumånaders, en 1-åring och en 3-åring. Hennes egen är 7 år och så en stor hund också....... Kul att få hjälpa till och göra en utryckning. Barnpassning är ju mitt område! (Sorry, alla förskollärare, jag menar givetvis att pedagogik är mitt område;-)) Det gick bra, ingen var ledsen, vilket är helt otroligt med tanke på att 7-månadersbäbisen låg och sov när hon åkte, och fick vakna upp med en främmande människa i huset..... Skönt att få göra lite nytta i alla fall!

Nu måste jag åka och plocka upp Christopher från skolan.

Lite krassligt

Idag är båda sönerna lite halvkrassliga. Christopher var sämre igår, men fick stanna hemma idag ändå. Halsont och förkylning är det som härjar. Joseph går iväg i alla fall, det blir så mycket efterjobb annars. Detta är bara en 4-dagars vecka, sen är det 4 dagars ledigt och så ännu en 4-dagars vecka. Skönt för dem!!

Igår kväll hade vi gäster från Danmark, Solveig och David Allen. De är på semester i Santa Ana-området och tog en sväng ner till oss. Trevligt med lite besök nästan hemifrån! De har ju flyttat från Danmark till Canada och tillbaka, har varit pastorer osv... så vi delar lite samma erfarenheter.

Jag tänkte börja dagen med att gå ut och vattna. Sen är det excercise-class på YMCA kl 11.30, så fortsätter min lugna tillvaro. Tar tacksamt emot denna tid av vila, man vet ju aldrig hur länge den varar, klättrar bara på väggarna ibland;-)

Crazy hair day och matteprov

Idag var vi uppe lite tidigare. Joseph hade matteprov och läraren hade sagt att han skulle visa provet innan skolan började för dem som ville.... Intressant taktik.... Joseph är ju så taggad så han ville inte riskera att inte göra bra ifrån sig på provet så han traskade iväg en halvtimme tidigare. Jag försöker verkligen poängtera att vi inte har de kraven på honom som han själv har. "Men mamma, matte är så viktigt för mig" sa han.

Vi behövde också fixa Christophers hår till dagens "crazy Hair"-tema i skolan.

Ganska söt tycker jag. (Det är föresten det där jag kallar "Henke-minen" (min bror))

Man kunde se många roliga kreationer i barnens hår i skolan i morse, mycket färg var det.....

God kväll

Borde väl gå och sova, men jag skriver några rader innan jag går och knyter mig. I går var det husgrupp igen, mycket bra! Är glad över att vara med och det verkar de andra också vara:-)

Christopher började klaga över att vi skulle iväg på husgrupp igen och lämna dem hemma, redan kvällen innan. Han har möjligheten att följa med, de vi är hos har också barn. han var inte så sugen på det eftersom inte Joseph skulle med. Jag tänkte att så här kan vi ju inte ha det varje vecka, så jag införde ett nytt begrepp: "Broder-mys-kväll" Det blev som ett fredagsmys, fast bara med bröderna. De valde ut en film från "Netflix" (ett filmabonemang som vi har) och så fram med lite snacks och alla sura miner var borta!

Idag var jag på övning i kyrkan. En ny sång som verkligen stretchade min förmåga, Kul! Under tiden var Jim och grabbarna på en baseboll-match. Padres (San Diego-laget) vann, så lyckan var stor, när de kom hem. Hoppas de inte är allt för trötta i morgon bara!

Harbor day och ny vecka

Igår var vi i hamnen på en tillställning som kallades "Harbor day". Inte så väldigt mycket att se direkt men vi träffade på Jack Sparrow typ......

Det var marknads-stånd och annat smått och gott, som sagt lite under förväntningarna. Vi hade gärna sett ett stort piratskepp eller så. (De hade haft det förra året) Det kan vara så att vi var lite sent ute, det var i alla fall en trevlig liten utflykt.

Lever man med tre pojkar, kan ju inte en så'n här skylt gå obemärkt förbi......;-)

(Översättning till mamma;-) "Smaken av Baja i en hink"...)


Ny dag, ny vecka!! Underbart! Förra veckan var ingen höjdare av någon anledning som jag inte riktigt vet. Den envisa, gamla hemlängtan kom över mig igen, jag hade mardrömmar och kände mig allmänt "under isen".....Men som sagt, nu tar vi nya tag, den här veckan känns alla redan mycket bättre. Ha en bra vecka alla ni andra också!!

Kalas

Idag hade vi ett gemensamt födelsedagskalas för grabbarna. Chris fyllde för 2 veckor sen och Joseph fyller om 2 veckor. Rick, Lauri, Melissa och lilla Victoria kom ner och firade med oss. Grabbarna fick fina metspön.

Nya husgruppen

Det var spännande i tisdagskväll, första träffen med nya husgruppen. En tjej sa; det känns som första dagen i skolan. (typ skräckblandad förtjusning, tror jag hon menade (hur man nu ska tolka det)) Vi var 11 stycken och de flesta har inte gått på husgrupp på ett tag. En kille som haft det lite jobbigt en tid blev så berörd av Gud under lovsången (alltså, den tiden som man sjunger sånger till Gud) att han började gråta, och det verkar va en ganska tuff kille.......

Vi kände oss lite knepiga i situationen, där satt vi och gjorde samma sak som vi gjort så många gånger förr, men med folk vi inte känner så väl än.....Men i alla fall känns det kul och spännande! En ny dörr att gå in igenom, vi kan bara erbjuda det vi är och har, resten får komma uppifrån:-)


Igår kom barnen hem från skolan med två helt olika upplevelser. En kom hem gråtande och en kom hem och sken som en sol.

Christophers lärare hade infört ett system att man fick poäng för hur engagerad man var t ex räcka upp handen och svara på frågor eller erbjuda sig att göra saker. Man var tvungen att samla ett visst antal poäng inom tre dagar för att ha gjort ett bra jobb. Chris räckte upp handen på allt och försökte på alla sätt, livrädd att inte vara godkänd som han är. Men läraren lät andra barn svara och Chris lyckades inte samla några poäng. Vi skrev ett mail till läraren och frågade hur det hängde ihop. Han förklarade att Chris inte var i farozonen ändå, han hade gjort detta för att få fart på dem som inte var så aktiva. Men hur kan man veta det när allt motiveras på ett hotfullt sätt. Det är inte lätt när man kommer från en helt annan kultur och är så osäker om man duger hela tiden. Vi skrev också att vi ifrågasätter att det förekommer så mycket tävling i klassrummet. Jag är lite trött på att det är så mycket pushande på barnen hela tiden.

Men så har vi ju den andra sidan av samma mynt. En som är ganska säker på sig själv och har lätt för att lära och dessutom är snabb. Joseph kom hem skinande i kapp med solen för att han just fått reda på sitt kvartalsbetyg för den här terminen. A i alla ämnen!! Helt otroligt bra kämpat tycker jag. Han går in för det till max och blev förstås ännu mer sporrad nu.

Det är lite svårt att bemöta båda barnen på rätt sätt när det är sådana ytterligheter. Christopher gör också bra ifrån sig i skolan, men han är så osäker på vad som förväntas av honom och är inte lika snabb som Joseph.

Vardagsunder

Igår kom Christopher hem från skolan med en rejäl huvudvärk och illamående. När det är så mycket brukar det bara gå åt ett håll - sängläge. Jag gick och kollade almanackan där jag för lite statistik över anfallen. Jo då, mycket riktigt det var två veckor sen sist. De brukar komma med tvåveckors intervall. Jag fick tag i en penna och skulle just markera att det var dags igen, när jag kom och tänka på en historia i bibeln som jag gått och grunnat på den sista tiden, nämligen; Profeten Elia och regnmolnet. (1 Kung 18:41)

Det var torka i landet och Elia gick upp på ett berg för att be om regn. När de var däruppe sa han till sin tjänare gång på gång att gå och titta efter moln på himlen. Han kom tillbaka varje gång och sa att han inte såg något moln. När han blev ivägsänd för 7:e gången kom han tillbaka med nyheten att det var ett litet, litet moln i kanten av himlen. Jaha, säger Elia, helt säker på att nu kommer regnet, gå och säg till Ahab att han skyndar sig hem så han inte blir överraskad av regnet...... Och mycket riktigt kom regnet....

Jag ser mig själv i samma situation, inte alls lika trosviss:....... Är det verkligen ett moln? Det ser ju inte ut som ett regnmoln i alla fall, nej, det går nog åt andra hållet.... osv.

Min tro har blivit utmanad utifrån det här bibelstället och nu var det dags igen att be om regn.....eller i det här fallet: bort med huvudvärken.
Jag gick till Chris som satt och hängde i soffan framför Tv:n. Jag bad för honom, han satt kvar en stund och tittade, sen reste han sig och gick därifrån. Hur känns det nu då? frågade jag. Han svarade: Va, nej det är borta. När gick det bort då? frågade jag. När vi bad, sa han.
Vi var tacksamma och glada resten av dagen:-) Och ingen markering i almanackan blev det heller.

Söndagkväll

Fick hem en stackars make med ryggskott, illa! Han fick det i torsdags och är ganska eländig faktiskt. Oturligt nog gick vår kyl och frys sönder i slutet på veckan, så det var lite krisläge när Jim kom hem. Man vill ju helst inte ha all mat förstörd. Vi ringde till en reparationskille, som kom och bedömde läget. Han bedömde tyvärr att det inte fanns något att göra med den. Han hade en som vi kunde få köpa för $250, så vi gjorde det. Hade ingen lust att köpa ny eftersom vi inte vet var vi hamnar sen och vad som passar in där. Han gav oss 30 dagars garanti vilket kändes lite betryggande när man köper begagnat. Som tur var fick vi hjälp med hemkörningen också. Det blev ändå för mycket bärande för Jim, (speciellt som han var tvungen att gräva upp och sätta dit en ny bevattningsgrej i gräsmattan. Jag lyckades nämligen förstöra en av dem när han var borta.)
Nu har vi en stor ickefungerande kyl och frys mitt i köksavdelningen där man är mest. Den går inte att flytta ut utan att man lyfter den över diskbänken. Inte en ryggskottsyssla, därför får man istället putta undan den stora klumpen och trycka sig emellan om man ska in i kylen, putta den åt ett annat håll om man ska fram till spisen och samma sak vad gäller köksskåp och diskmaskin.....

Gillar väl läget då.........;-) Hmmmm!

Friday flag tribute

På fredagar har de alltid en liten cermoni som man får delta i på Christophers skola. Förra fredagen var det en speciell "Tribute" med anledning av 9-11. Nu var det ju ett stort strömavbrott förra veckan så skolorna var stängda på fredagen, därför blev det idag istället.

Det var en vacker och högtidlig tillställning. Brandmän och polis var inbjudna också för att bli ärade på ett speciellt sätt.

Det avslutades med att de lät vita duvor flyga iväg. En känslosam stund. Jag fick med mig min väninna Helena hem på en kopp kaffe, trevligt! Nu sitter jag här och försöker komma undan städningen........

I kväll kommer Jim tillbaka!! Trevlig helg var ni än är!!

Händiga "Handy man"

Här kommer fortsättningen på rått-problemet; Jag inser hur praktiskt det är att hyra sin bostad. Här har vi råttor på vinden och då ringer man bara så kommer någon annan och knallar upp på vinden och tar itu med problemet:-) Vi har en riktigt trevlig "Handy man", han såg inte direkt fram emot att ge sig upp på vinden igår, men iklädd overall och gasmask gav han sig upp i råttnästet. Alla fällor var fortfarande tomma(!?) Kan det vara så att vi redan fått ner populationen med de två som var döda förra veckan? Den som pestkontroll-killen hittade hade dött av råttgift, så troligen har någon av grannarna lagt ut. Han hittade hålet in och ska komma och täppa till det nästa vecka, samtidigt som han kollar fällorna igen. Heja Pete!
Den som ligger och förpestar luften är nog ganska förmultnad nu, (jag får så äckliga bilder i huvudet när jag tänker på det) lukten har gått ner avsevärt så nu kan nog Christopher flytta tillbaka snart. Det är bara det att nu tycker han det är så mysigt att sova hos Joseph, så vi får väl se när jag kan få tillbaka honom in till sig. Han kunde inte erkänna att lukten började försvinna i förrgår, förrän jag sa: du kan inte flytta in dit än ändå. Då sa han Ok, det har gått ner ganska mycket;-)

Christopher har fått en kompis i huset mitt emot den här veckan, det är bara det att de ska flytta på lördag (?!) Han kom hit i somras med sin mormor, de bor ihop med en moster till pojken och hennes familj, men nu när de blev två till i hushållet måste de flytta till ett större hus. Jag hoppas verkligen att de kan fortsätta och skejta ihop även efter att de flyttat. Mormor och jag har bytt telefon-nummer i alla fall.

Christopher satt och längtade till Sverige i morse...... Han tycker det är jobbigt att prata engelska hela tiden sa han. Jag tror han spänner sig, och anstränger sig till max i skolan, både med lektioner och kompisrelationer. Joseph däremot verkar nöjd, han tycker om ämnena i skolan, är utmanad på ett bra sätt. Jag måste utgå från att det kommer bli bra för dem båda, annars grunnar jag ihjäl mig på om vi gjorde rätt eller ej.........

Psalm 139

Vill dela med mig av den här fantastiska Psalmen. Den säger allt om tryggheten hos Gud. Hoppas du tar dig tid att läsa den, fast du kanske gjort det många gånger förut.

Herre, Du utransakar mig och känner mig.
Om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta, vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det,
Du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga,
vet du Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd.

Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen finns du där,
lägger jag mig i dödsriket är du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand
Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
så är inte mörkret mörkt för dig
natten är ljus som dagen
själva mörkret är ljus.

Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet,
Jag tackar dig för dina mäktiga under,
förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom,
min kropp var inte förborgad för dig
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt.
Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,
väldig är deras mångfald.
Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,
når jag till slutet är jag ännu hos dig.....

....Rannsaka mig Gud och känn mina tankar,
pröva mig och känn min oro,
se om min väg för bort ifrån dig,
och led mig på den eviga vägen

En fattas

Då var Jim på resa igen. Han är i San Francisco tills på fredag. Han flög dit igår på 10-års dagen för 9-11. Vi såg på tv från cermonin igår. De läste upp namn i flera timmar. Så sorgligt!! Vi kom hem från BB med Christopher den dagen för 10 år sen, det var en konstig känsla att välkomna ett nytt barn in i en så skrämmande värld. Men livet har gått vidare.... På cermonin hade de en massa barn som var födda den 11 Sep 01, för att symbolisera det nya hoppet.

Christopher har fått flytta in till mig nu när Jim är borta, vi har fått stänga av hans rum pga liklukten. Killen som var här sa att det kunde ta en månad innan lukten var borta. Jag tror jag hörde en annan fälla smälla igen igår, så nu kanske det börjar lukta någon annanstans snart.
Jaja, ett världsligt problem, bara lite äckligt och jobbigt ......

Nu dags att ta itu med dagen...

Mat till hemlösa

Idag var det första gången jag var med på församlingens "outreach". Vår församling ansvarar för att laga och servera mat till hemlösa en gång i månaden. Andra sköter andra delar av det som händer, t ex en liten gudstjänst och utdelning av kläder och förnödenheter.
Det var kul att vara med!

Jim är på verkstaden med bilen för sjuttioelfte gången. Nu har de äntligen hittat orsaken till det förskräckliga oljud vi haft sen vi bytte kamrem, och det var något i det området som behövde bytas ut. (kommer inte ihåg vad det hette) Skönt att få bilen fixad innan Jim åker bort. Han ska till San Francisco i morgon och vara borta tills på fredag.

Igår hade vi en kille från pestkontroll här. Vi hade en död råtta uppe på vinden. Han hittade den och tog ut den, men var inte säker på att problemet var löst med det, och det är inte vi heller.... Det stinker så fruktansvärt i Christophers rum så han fick övernatta hos Joseph.
Han sa också att vi hade ett stort problem med råttor, han såg att det var många som bodde däruppe. Han satte 5 fällor, så det kommer nog att lukta en stund framöver kan man tro. Gasmask!?!

Strömavbrott och födelsedag

Igår eftermiddag försvann strömmen för 1.400.000 användare. Hela San Diego med tillhörande städer plus lite till. Konstigt när hela smahället slås ut. Det tog mig ett tag innan jag insåg att jag faktiskt kunde laga mat ändå. Vi har ju gas-spis. Jag har inte varit så sams med den förut, men nu måste jag erkänna att det är ganska bra. Den funkade ju som om inget hade hänt.
Vi hade lite mysigt igår kväll satt och läste och virkade i skenet av värmeljus och ficklampor.

Och idag är alla skolor stängda, vilken glädje för honom som fyller år :-)

GRATTIS CHRISTOPHER 10 ÅR!!!!!

ÄNTLIGEN!!!! Dessa trummor var sååå efterlängtade.

Kille med brillor

Idag har Christopher fått sina glasögon. Han tycker att det är stor skillnad när han läser, så vi hoppas att det blir bättre. Igår låg han i migrän hela dagen......

I dag är det riktigt varmt! 36° tror jag det var. Jim gjorde en insats för mänskligheten och åkte och köpte en luftkonditionering. En flyttbar som kyler ner ett rum. Tur att man kan hitta det mesta på "Craigs list"

Tror att vi åker och simmar lite på YMCA sen. De har öppet ända till 21.00. Det blir mörkt strax efter 19.00 nu, men det är lite mysigt att va ute och bada i mörkret.

Joseph ska spela klarinett

Nu har Joseph bestämt sig för att spela klarinett. Han ser fram emot det och tycker att det ska bli jätte-kul. Jag tror det passar honom. Vi köpte en begagnad på "Craigs list" i går, vilket är som Blocket. Kusin Jeff, som är expert på alla möjliga instrument godkände den, så jag hoppas det blir bra nu.


Idag har vi en slappardag! En välbehövlig sådan efter en ganska intensiv helg. Jim ska iväg och se om han hittar någon bil, det är inte helt lätt att bara ha en bil i det här landet......

Joseph hade en bok, som han anser är en tjejbok, att läsa i sin svenska. Han stred innan han kom igång, hur hemskt kan det va, undrar jag bara? De följande två böckerna han ska läsa verkar mer spännande, så jag tror nog inte det går någon nöd på honom. Det är bra att han läser på svenska. Han har redan tappat lite med stavningen märkte jag när han gjorde ett diagnostiskt rättstavningstest i fredags. Han kämpar vidare.......

Ett paket med posten:-)

Det här kom i brevlådan i går!! Tack Johanna!!

Vi hade en trevlig kväll med Rebecka och Ritzo igår. En bra dag i kyrkan idag och nu väntar vi på Jims syskon med fam. Vi ska till stranden.
Sen är det så att helgen inte är slut än. Ledig dag i morgon också, laberday. Jippi!!

Vissa dagar.....

Igår var det en så'n där dag när jag bara undrar vad jag gör här? Hemlängtan - eller kanske längtan efter att vara känd av andra och att själv känna igen sig i samhället. Ibland känner jag mig så udda här och trött på att lägga så mycket energi på sån't som går av sig självt i ett smmanhang där man känner sig hemma.

Det var höga vågor i går hörde vi på nyheterna, så vi tog en sväng till piren för att titta. De hade nog redan lugnat sig lite, men det är ändå så fint där nere.

Blev på lite bättre humör, kvällen avslutades med Avatar hemma i soffan och ett äkta "fredagsmys" (sov visst bort lite av filmen.... men den var bra)

Idag är det en ny dag. Vi får gäster ikväll så jag har lite att fixa innan dess. Behöver ta tag i Josephs svenskastudier också. Ha en bra helg!