Härliga Sverigedagar

Nu är det många som ska hälsas på....... Vi har haft en jättebra jul med mycket familjetid. Nu börjar dagarna ta slut och vi försöker få in så många vänbesök vi kan.... Vilken rikedom med vänner! Nu börjar vi så smått ställa in oss på den långa resan tillbaka till den del av världen vi just nu kallar för hem. Både sorgligt och helt ok.

Vi har varit i Norrköping några dagar och umgåtts med vänner där, nu är vi tillbaka i Linköping. Tillbringade eftermiddagen med "gamla" barndomsvänner, och förmiddagen med före detta grannar. Igår kväll en trevlig tillställning hos Boqvist ute på Djurön och kvällen innan det var det Håkanssons hos Hedéns. I morgon ska vi till bror och svägerska och så avslutar vi med "Hobitten" på bio på söndag innan vi drar vidare till Stockholm på måndag.

Passar på att önska er alla ett gott nytt år så här i förskott!!

Pulkaåk och köttbullar

Ja, det var vad som stod på programmet idag i nämnd ordning.

Johanna och jag tog de fyra kusinerna till en pulkabacke i närheten av där de bor.

Små grabbar.........

......Och stora grabbar

Och så var det ju köttbullarna som skulle rullas.....

På gamla jobbet

Igår hade jag nöjet att besöka mitt jobb. Det var så roligt att träffa alla och tiden sprang iväg alldeles för snabbt! Här är mina gamla "Grodor"

Efteråt blev det "systrahäng" på stan i Norrköping. Mycket trevlig dag!

Nu är vi här

Nu har vi varit här i snart en vecka. Det är så "vanligt". Konstigt, innan kändes det så speciellt att få komma hit, och nu känns det som om man aldrig varit någon annanstans. Hjärnan har liksom 2 spår och det är svårt att blanda ihop dem. Men nu är vi här och det är ju jättebra! :-) Vi har redan träffat en del vänner, Jim jobbar, grabbarna leker i snön och jobbar med skoljobb. Det blir mer att vara med kompisar för dem nästa vecka, när skolan är slut.

Hej då solen och rosorna, välkommen snö och is

Springer omkring och fixar in i det sista. I kväll ska vi på konsert med Josephs skolband. Hem och sova och sen ska vi gå upp vid tretiden och ge oss av vid halv fyra. Försöker ställa om mentalt, men det är svårt. Bye bye America!!

Släktens julfest

Festen blev lyckad!! Alla var så glada och nöjda! Det var så mycket mat och mina svenska bidrag blev väl mottagna. Speciellt skinkan med vanlig svensk griljering blev en hit. Potatisgratängen och de svenska köttbullarna var också favoriter.

Två mostrar och en kusin

Ännu en moster.

Sen var det syskon, kusiner, kusinbarn, och kusinbarnbarn.......

Presentlek som involverade gammal som ung. Alla slogs om en fin blå låda. Joseph stod som slutlig ägare av den. Det visade sig vara en gummiboll;-)

Jag blev helt förskräckt när jag skulle griljera skinkan och upptäckte att den hade ben!!! Har aldrig hanterat en skinka med ben förut. I det läget var det inget att göra åt. Den blev ju jättegod, det var bara det att man fick skära upp den på tvären. Kunde inte låta bli att agera "flintstone" så där i efterhand.......(Trodde att jag hade ett rejälare tag i benet än vad jag hade......#finfrökenfasoner)

Nu har vi ställt om fokus, nu är det Sverige-resan som dominerar vår tid. Tyvärr började barnen bli lite krassliga igår, hoppas de piggar på sig!

Spridda tankar

Ja, här sitter jag i t-shirt och shorts (21 grader) och har så svårt att föreställa mig det snökaos som det pratas om i Sverige dessa dagar....... Hoppas det hinner lugna ner sig lite och vägarna hinner röjas innan vi kommer, det var ju en stund sen jag körde i snö, närmare bestämt 2 år sen..... Men innan vi gör oss klara att åka, har vi ett rejält jul-kalas att styra till med. Jims släkt har alltid en julfest och i år har vi bjudit in alla hit. Börjar nästan känna som en av fastrarna sa: -Klarar du av det, då? ;-) Det är nog så att annan erfarenhet för många kan uppfattas som ingen erfarenhet. Jag kan ju oftast inte deras recept, eller vad och hur växter planteras här och liknande saker. Däremot är jag ganska van vid att laga mat efter svenska seder, och har haft trädgård i Sverige osv.......Större kalas har jag väl också klarat av, men det känns lite extra viktigt den här gången. Hoppas att allt går vägen!
Jim har varit bortrest några dagar, men kommer hem i kväll som tur är. Vi har haft lite röriga nätter. Jag har svårt att sova ibland, med sviktande hormonnivåer i kroppen, i natt hade Joseph känslan av att han hade ett djur i sängen, så han var vettskrämd, även i min säng. Så fort jag rörde mig var han färdig att hoppas ur sitt eget skinn av rädsla. Jag har gått igenom allt i och under hans säng nu och kan verkligen inte hitta något...... I går natt hade vi inbrott i bilen, GPS:en blev stulen:( Jag hade för en enda gångs skull glömt att låsa bilen, så då var de påpassliga...... GPS:n har liksom blivit min livlina här........Nu får jag väl läsa karta, eller nå't.......

Begravning

Så blev det dags att ta ett sista farväl av Grandpa. Vädret övernesstämde med vår sinnesstämning i klassisk Hollywood-stil. (Mulet och regnigt, alltså) Vi strålade samman med de övriga syskonen på ett hotell i fredagskväll. Det var lite sista-minuten-saker att ordna och så var det skönt att vara på plats i god tid på lördagmorgonen. Det fanns tillfälle för allmänheten att komma och titta på honom mellan kl 11 och 13 och då var syskonen där som värdar för det. Jag och grabbarna stannade på hotellet och badade i poolen en stund. Vi var osäkra på om vi ville åka dit och se honom eller inte. När vi var på väg, sa Christopher att han kände att han ville se Grandpa en sista gång. Så då gjorde vi det, Joseph var osäker på om han ville, så han stannade i ett annat rum. Det var riktigt överväldigande, sorgligt, definitivt och overkligt. Allt på en gång. Han var så fint fixad, men olik sig. Såg nästan ut som en docka. Jag tyckte att vi skulle fråga Joseph igen, så att han inte skulle vara den enda som inte var där och kanske ångra sig efteråt. Då kom han också och vi stod där inne och snyftade tillsammans en stund. Det var så fint runt omkring honom med blommor och fotografier.

Den här buketten var från mina föräldrar och syskon m fam.

Sen var själva begravningen

Och efter det var det en stund ute vid graven. Det var extra jobbigt för Jim eftersom det var samma grav som hans mamma ligger i och mycket av saknaden av henne blev så stark igen också. Han kände ändå att det var lättare att lämna dem och åka därifrån nu när de var där båda två tillsammans, även fast de inte är där egentligen, men ändå....