Begravning

Så blev det dags att ta ett sista farväl av Grandpa. Vädret övernesstämde med vår sinnesstämning i klassisk Hollywood-stil. (Mulet och regnigt, alltså) Vi strålade samman med de övriga syskonen på ett hotell i fredagskväll. Det var lite sista-minuten-saker att ordna och så var det skönt att vara på plats i god tid på lördagmorgonen. Det fanns tillfälle för allmänheten att komma och titta på honom mellan kl 11 och 13 och då var syskonen där som värdar för det. Jag och grabbarna stannade på hotellet och badade i poolen en stund. Vi var osäkra på om vi ville åka dit och se honom eller inte. När vi var på väg, sa Christopher att han kände att han ville se Grandpa en sista gång. Så då gjorde vi det, Joseph var osäker på om han ville, så han stannade i ett annat rum. Det var riktigt överväldigande, sorgligt, definitivt och overkligt. Allt på en gång. Han var så fint fixad, men olik sig. Såg nästan ut som en docka. Jag tyckte att vi skulle fråga Joseph igen, så att han inte skulle vara den enda som inte var där och kanske ångra sig efteråt. Då kom han också och vi stod där inne och snyftade tillsammans en stund. Det var så fint runt omkring honom med blommor och fotografier.

Den här buketten var från mina föräldrar och syskon m fam.

Sen var själva begravningen

Och efter det var det en stund ute vid graven. Det var extra jobbigt för Jim eftersom det var samma grav som hans mamma ligger i och mycket av saknaden av henne blev så stark igen också. Han kände ändå att det var lättare att lämna dem och åka därifrån nu när de var där båda två tillsammans, även fast de inte är där egentligen, men ändå....