Halloween

I lördags skar grabbarna pumpor.......

Jag passerade innehållet för att göra en pumpapaj, hade dock inte tid i helgen så jag frös in dem till ett annat tillfälle. Och så tvättade och torkade jag fröna för att se om jag kan lyckas bättre med att odla pumpor nästa år.

Så här fint fick vi det på trappan......

Och idag skickade jag iväg "The Joker" till skolan...

Joseph hade sitt firande i skolan i fredags, han fick inte ha mask i skolan så han var en svensk fotbollspelare. Heja, heja!!

Färdigt överkast

Nu är jag äntligen färdig!! Började 14:e november förra året, och nu är det klart. Det är lite konstigt att inte ha en självklar syssla på lediga stunder.... men jag hittar nog snart en ny.

Igår ringde Kicki (fd arbetskamrat) och förgyllde min dag. Det var så kul att prata med henne!!!

Idag har Christopher ett kalas mitt på dagen, annars blir det nog ganska lungt. Jim letar bil förstås, hoppas han hitter en snart, för det börjar bli lite snärjigt att få ihop det med en bil ibland.

Höstbilder och lite annat

Det gläder mig att det finns lite vackra höstträd här också. Lönnen har lite spetsigare blad här, men samma fina färger.

Idag när jag tittade ut i trädgården såg jag ett jättespindelnät. Det gick ända från grenen på ett träd och ner till gräsmattan. En stor krabat till spindel tronade i mitten av sitt verk. Ganska imponerande måste jag säga.

Tyvärr måste jag ta bort det eftersom det oftast är mörkt när jag går ut och vattnar gräsmattan. Jag vill inte fastna i nätet!!


Igår var jag och hjälpte Helena (min svenska vän) att städa i deras nyinköpta hus. Så kul för dem! Hoppas det är vår tur snart också;-)

Ut och vattna med dig människa!!

Har ingen lust alls att ge mig ut i den mörka kalla kvällen för att vattna, men det finns ingen pardon minsann, fast jag kan ju alltid skjuta upp det några minuter genom att sätta mig här en stund;-) Det blev ingen husgrupp i kväll, Jim är bortrest och han som skulle hålla i det istället blev sjuk, och det är där vi håller till. För min del visade det sig vara ganska passande eftersom Christopher hade migrän när han kom hem från trumlektionen.

Det börjar närma sig Halloween, min första här. Jag tycker att det är svårt att förhålla mig till den högtiden. Jag tycker verkligen inte om den, men barnen påverkas ju av omgivningen och måste ju få ta del i det kompisarna gör. På min promenad i omgivningen i morse såg jag den ena läskiga varelsen värre än den andra i folks trädgårdar. Jag skulle inte våga gå förbi själv om det var jag som bodde där. En hade ett blodigt ben som kom ner ur den stängda bildörren..... (log lite mitt i allt, måste jag erkänna) Christopher ska vara utklädd i skolan på måndag och ville ha en mask med det förvrängda "skriket". Nej, det gick inte igenom censuren........ Jim och jag åkte till en affär när inte barnen var med och plockade ut några dräkter som vi tyckte var ok. Det var nå'n läskig gorilla och så "The Joker" från Batman. De var nöjda som tur var, så det ordnade sig utan att släppa in ondskan i sitt hem. Jag har en fejk-pumpa med blommor i utanför dörren, och så vill nog barnen karva ut en riktig också kan jag tro.

Jaha, nu har jag nog ingen återvändo längre...... Ut och grabba slangen och jaga undan alla läskiga varelser där ute;-)

utflykt

Igår var vi i Universal Studios igen. Vårt kort går ut den sista december, så vi får se om det blir en gång till innan året är slut eller ej.......Det en trevlig dag, vi hade ingen jättebrådska upp till LA och det var väl tur för vi hamnade i bilköer både dit och hem.

Förra gången gick vi inte på vattenshowen av någon anledning, men den var verkligen bra! Min personliga favorit under gårdagen!!


På hemvägen fick vi ringa polisen vid två olika tillfällen och rapportera onyktra bilförare. Ganska läskigt på så stora vägar med 5 filer, att någon vinglar omkring över hela vägen.

Award

Igår kom Christopher hem så glad och berättade att klassen röstat fram honom till månadens "Character Counts Award". Det kom i precis rättan tid för dagen innan var han ganska deppig och kände att han saknade att ha kompisar, som i sverige. Han har inte haft det så lätt som vi trodde här. Därför kändes det extra roligt att han fick känna sig utvald av kompisarna i klassen som en bra vän. Föräldrarna får vara med på cermonin, som är på fredagsmorgonen, men Christopher ville helst inte att jag skulle va med. (Lite pinsamt antar jag) Jag hade bestämt med Helena att vi skulle ta en förmiddagsfika efter lämningen i skolan. Jag åkte hem och kände mig arg på mig själv för att jag lät mig övertalas till att inte stanna, men när Helena kom tyckte hon att det var klart att vi skulle åka ändå så det gjorde vi. Han blev nog lite glad att jag var där ändå:)

Nu är det helg, och i morgon åker vi till "Universal Studios" igen. Vi har ju en biljett som räcker för ett helt år och har varit dåliga på utnyttja den, men i morgon så!!

Torsdagskväll

Jim är på vift, denna gång i Orlando, Florida. Han kommer hem och gästar oss en stund i helgen, sen åker han fram och tillbaka två gånger till San Francisco nästa vecka. Det går ingen direkt nöd på oss, vi har fullt upp med alla kvällsaktiviteter nu för tiden. Chris är ju iväg två gånger i veckan på sitt trum-spelande och Joseph går på en ungdomsgrupp i en kyrka (New Song) en kväll, och så har vi husgrupp och lovsångsövningar utöver det. Måndagen är skön, då har vi ingenting inbokat. Joseph var andra gången igår på sin ungdomsgrupp, första gången var det självklart läskigt när han inte kände någon, och han var inte jättegasad för att gå dit igår igen. Men han är i alla fall modig som ger sig iväg på egen hand, tycker jag. Redan igår var det helt andra tongångar, han hade fått en kompis och han tyckte att det var riktigt bra där. Jag fick också en bra känsla av miljön och folket där, det är bra! Vår kyrka har ingen verksamhet för tonåringar, så då fick det bli så här.

Christopher har varit full av nässelutslag den här veckan, idag var det lite bättre, men de har vandrat runt hela kroppen på honom och kliat så vansinnigt mycket. Tack och lov för Aloe Vera! Nu går han på allergimedicin för att häva attacken. Hoppas det försvinner helt!
Nu måste "Mammas Taxi" rycka ut igen. Ha det gott!!

Trumkillen på G igen

Idag har Christopher börjat på trumkurs igen. Det är på samma ställe där lägret var i somras. Nu ska han gå 2 ggr/vecka i 6 veckor. Så kul för honom, han var riktigt taggad! (hoppas han hinner med sina läxor bara, han är ju inte världens snabbaste när det kommer till det.)
Igår hade han ett par problem som var ganska kluriga i matten...... Vad sägs?

(Alltså det om Erin's aquarium) Det är inte så lätt för en 10-åring att klura ut det här, och inte för en 44-årig mamma heller. Vi fick ta det till den något äldre pappan, som efter lite hjärnarbete fick rätsida på det hela. Då förstod vi två andra också, och idag gick det mycket lättare när han kom hem med ett liknande tal. Men lite svårt var det väl allt, alla ni mattesnillen därute?

Det var ungefär samma känsla som när jag som typ 20-åring skulle hjälpa syster Johanna med ett tal, (hon var väl ca 8-9 år) då körde jag också fast...... Om jag kommer ihåg rätt var det typ någonting om att det var 90 personer i ett rum och alla skulle hälsa på varandra, hur många handskakningar blev det totalt? Nej, matte har aldrig varit min starka sida, men nu blir jag lite upptränad av bara farten.

Överkast

Projektet virka överkast börjar gå mot sitt slut. Jag är färdig med alla längder, nu är det bara att sätta ihop dem. Jag började i november förra året, mamma har gjort 3 stycken (och lite på den fjärde), vi har haft ett bestyr med att få alla längder lika stora. Insåg dock efter ett tag att det var ganska omöjligt...provade med att byta virknål, dra åt, eller släppa efter mer, men man virkar som man virkar och det var inte så lätt att försöka göra som någon annan. Inte nog med det, mina egna längder blev inte ens lika varandra......

Det är 8 längder allt som allt, och nu börjar det roliga jobbet med att virka ihop dem. Jag kommer att sakna den här sysselsättningen när det är klart. Bild på det färdiga resultatet kommer senare.

Båttur

Nu var det visst långt mellan inläggen.... Idag var det sista dagen med våra ryska vänner.
Vi hade 4 biljetter till en båttur i hamnen i San Diego, de skulle gå ut sista oktober, så det var ju perfekt att åka dit med dem. Jim tog några timmars ledigt, så efter att barnen åkt till skolan gav vi oss iväg.

Det var fint att se staden från vattnet. Det blev dock ganska dimmigt bitvis....

Nu har fredagslugnet infunnit sig....inga läxor...bara slappa...
Trevlig helg!!

Pumpor

Jag var inget vidare på pumpaodling visade det sig...... Jag hade hopp in i det sista för det var blommor på dem. Men troligen blommade de för sent och/eller det fanns inga bin i närheten som kunde göra sin grej. För ett par veckor sen bara vissnade allt ner och dog:-(

Gulliga Lori som jag fick fröna av och som verkligen har lyckats med sina pumpor, var så snäll och gav mig flera stycken.

Nu kan jag ha dem som höstdekoration en stund innan jag ger mig på att laga något av dem. Hur nu ska det gå?? Har ju noll erfarenhet av pumpor.

Ryska vänner

Vi har ryska gäster, eller vad ska man kalla dem? Den ena är gift med en amerikanska och bor i USA, den andra är gift med en svenska och bor i Stockholm. Vår historia med dem är dock från St:Petersburg. Den ena av dem, Pavel, lärde vi känna i ett tidigt stadium av vår tid där, så mycket minnen som kommer tillbaka när man ses igen. Det är också så speciellt att få höra att man fått vara en viktig del av en annan människas historia. Måste nästan dra storyn om hur hans liv förändrades....

Vi var ett team av 6 svenskar, en norsk och en amerikan som bosatte oss i St:Petersburg för att starta en kyrka. Hur ska vi nå människor? funderade vi över.... Kom fram till att vi bara borde göra det vi tycker är kul och se om några vill haka på. Så vår första satsning var att hyra en sporthall på en skola och spela innebandy på fredagskvällar. Kvällen innan vi skulle starta (vi hade inte annonserat någonstans) så var två från vårt team ute på en sen kvällspromenad kl 1 på natten. De möter en full yngling som börjar prata med dem. Han var så berusad för att något jobbigt hade hänt i han liv, och han gick just där just då för att han missat att gå av tunnelbanan på sin hållplats. De började prata (på knagglig ryska) om svenska hockey-spelare bl a. Det slutade med att de inbjöd honom till vår innebandykväll. Han fick telefonnumret på en papperslapp och knallade vidare. Våra vänner berättade historien för oss, men ingen av oss trodde att han ens skulle komma ihåg dem nästa dag pga att han verkade så "borta". Men han gick vidare mitt i natten, hem till Pavel, som är här hos oss just nu, ringde på och sa att han hade träffat en svensk, blond tjej som han absolut måste träffa igen. MEN, nu hade han lyckats slarva bort lappen med telefonnumret...... Han gick hem och sov och nästa dag började han sätta ihop de olika sifferkombinationer han hade i huvudet och lyckades efter flera försök att komma rätt! Han kom följande kväll tillsammans med ett helt gäng andra ungdomar. Pavel var en av dem. De var med oss under lång tid på fredagskvällar, vi spelade bandy och sen gick vi hem till någon av oss och bara hängde. Pavel säger att hans liv hängde på att killen var så bra på att komma ihåg sifferkombinationer..... För vad som hände var att Pavel träffade oss varje vecka och blev så nyfiken på vad som låg bakom, vi pratade inte om vår tro ifall de inte frågade, men han såg att det fanns något där som han blev så nyfiken på. Han blev den första som kom till tro och har i sin tur fört med sig många andra. men just från innebandyn var han den enda. Det är så otroligt att höra honom berätta om detta som är en så livsavgörande sak i hans liv, och vi fick vara med och vara en pusselbit i hans historia!!

Tonårsmamma?? Jag!!!

Hur ska detta gå? Jag, värsta hönsmamman, måste nu börja släppa taget allt mer. Han har i alla fall försäkrat mig om att han inte ska bli som andra tonåringar, han kommer att fortsätta vara mammig och kramig säger han. (Borde nog ha spelat in det uttalandet...)

Det verkar inte så länge som 13 år sen, när vi var på Universitetssjukhuset i Linköping lite fram och tillbaka i över ett dygn innan herrn behagade komma ut. (Och då var det med påtryckning av tre st i personalen som hängde sig över magen på mig....) Men ut kom han, och nu står han och vacklar på samma sätt mellan att vara barn och vuxen. (Månne han behöver puttas på denna gången också;-)) Det kommer att vara svårt att man inte vet allt som händer i ens barns liv. Det är väl då man börjar ställa samma frågor som mamma gjorde till oss.....-Vad åt ni? Vilka var det? Hur kom du hem?

Stort Grattis till vår fantastiska Joseph på 13-års dagen!!!!!

Oh, Happy Day

De senaste dagarna har jag funderat på och glatt mig över att Jesus ska komma tillbaka. Ett ämne som kan vara lite skrämmande och svårt att ta till sig ibland. Men efter att vi sjungit följande rader på husgruppen i tisdags stannade det verkligen kvar i min hjärna:

"One day every tongue will confess You are God
One day every knee will bow
But still the greatest treasure remains for those
Who gladly choose you now"

Sen idag hamnade jag på följande ställe i min dagliga bibelläsning:
Matt 24:30-31
(Då ska) människosonen komma på himlens moln, med makt och stor härlighet. Och han ska sända ut sina änglar vid ljudet av en stor basun, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken från himlens ena gräns till den andra."

Så mäktigt, jag blir alldeles tagen av att läsa....... Vilket hopp och vilken framtid vi har!

Flera av er tänker säkert: "Hur i hela friden kan hon tro på allt det där?" Och det kan man ju fråga sig........ Men så är det väl med tron, den går liksom inte att förklara. Det är bara en inre visshet.

"Nanny"-utryckning

Det regnar här idag! Det är så mysigt, man känner sig som hemma och inte behöver man tänka på att vattna gräsmattan. Idag har jag haft Joseph hemma, känner att jag själv också fått en släng av förkylningen.

I morse ringde en kompis som blivit dålig och måste till läkaren. Hennes dilemma var att hon förutom ett av sina egna barn, hade tre andra som hon passar. 1 sjumånaders, en 1-åring och en 3-åring. Hennes egen är 7 år och så en stor hund också....... Kul att få hjälpa till och göra en utryckning. Barnpassning är ju mitt område! (Sorry, alla förskollärare, jag menar givetvis att pedagogik är mitt område;-)) Det gick bra, ingen var ledsen, vilket är helt otroligt med tanke på att 7-månadersbäbisen låg och sov när hon åkte, och fick vakna upp med en främmande människa i huset..... Skönt att få göra lite nytta i alla fall!

Nu måste jag åka och plocka upp Christopher från skolan.

Lite krassligt

Idag är båda sönerna lite halvkrassliga. Christopher var sämre igår, men fick stanna hemma idag ändå. Halsont och förkylning är det som härjar. Joseph går iväg i alla fall, det blir så mycket efterjobb annars. Detta är bara en 4-dagars vecka, sen är det 4 dagars ledigt och så ännu en 4-dagars vecka. Skönt för dem!!

Igår kväll hade vi gäster från Danmark, Solveig och David Allen. De är på semester i Santa Ana-området och tog en sväng ner till oss. Trevligt med lite besök nästan hemifrån! De har ju flyttat från Danmark till Canada och tillbaka, har varit pastorer osv... så vi delar lite samma erfarenheter.

Jag tänkte börja dagen med att gå ut och vattna. Sen är det excercise-class på YMCA kl 11.30, så fortsätter min lugna tillvaro. Tar tacksamt emot denna tid av vila, man vet ju aldrig hur länge den varar, klättrar bara på väggarna ibland;-)