Hur ska detta gå? Jag, värsta hönsmamman, måste nu börja släppa taget allt mer. Han har i alla fall försäkrat mig om att han inte ska bli som andra tonåringar, han kommer att fortsätta vara mammig och kramig säger han. (Borde nog ha spelat in det uttalandet...)
Det verkar inte så länge som 13 år sen, när vi var på Universitetssjukhuset i Linköping lite fram och tillbaka i över ett dygn innan herrn behagade komma ut. (Och då var det med påtryckning av tre st i personalen som hängde sig över magen på mig....) Men ut kom han, och nu står han och vacklar på samma sätt mellan att vara barn och vuxen. (Månne han behöver puttas på denna gången också;-)) Det kommer att vara svårt att man inte vet allt som händer i ens barns liv. Det är väl då man börjar ställa samma frågor som mamma gjorde till oss.....-Vad åt ni? Vilka var det? Hur kom du hem?
Stort Grattis till vår fantastiska Joseph på 13-års dagen!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar