Vardagsunder

Igår kom Christopher hem från skolan med en rejäl huvudvärk och illamående. När det är så mycket brukar det bara gå åt ett håll - sängläge. Jag gick och kollade almanackan där jag för lite statistik över anfallen. Jo då, mycket riktigt det var två veckor sen sist. De brukar komma med tvåveckors intervall. Jag fick tag i en penna och skulle just markera att det var dags igen, när jag kom och tänka på en historia i bibeln som jag gått och grunnat på den sista tiden, nämligen; Profeten Elia och regnmolnet. (1 Kung 18:41)

Det var torka i landet och Elia gick upp på ett berg för att be om regn. När de var däruppe sa han till sin tjänare gång på gång att gå och titta efter moln på himlen. Han kom tillbaka varje gång och sa att han inte såg något moln. När han blev ivägsänd för 7:e gången kom han tillbaka med nyheten att det var ett litet, litet moln i kanten av himlen. Jaha, säger Elia, helt säker på att nu kommer regnet, gå och säg till Ahab att han skyndar sig hem så han inte blir överraskad av regnet...... Och mycket riktigt kom regnet....

Jag ser mig själv i samma situation, inte alls lika trosviss:....... Är det verkligen ett moln? Det ser ju inte ut som ett regnmoln i alla fall, nej, det går nog åt andra hållet.... osv.

Min tro har blivit utmanad utifrån det här bibelstället och nu var det dags igen att be om regn.....eller i det här fallet: bort med huvudvärken.
Jag gick till Chris som satt och hängde i soffan framför Tv:n. Jag bad för honom, han satt kvar en stund och tittade, sen reste han sig och gick därifrån. Hur känns det nu då? frågade jag. Han svarade: Va, nej det är borta. När gick det bort då? frågade jag. När vi bad, sa han.
Vi var tacksamma och glada resten av dagen:-) Och ingen markering i almanackan blev det heller.