Hur tänker de?

Hur i hela friden ska man kunna tvätta sina fönster på övervåningen?.... Det är nog inte ens meningen verkar det som. Jag tror de flesta här anlitar någon som kör allt utifrån på stege. I Sverige kunde jag bara snurra på fönstret och vips, så var utsidan på insidan........



Den här varianten går någorlunda eftersom man kan haka av ena sidan, men det är bra läskigt att hänga sig ut och tvätta den rutan som sitter kvar.



På den här varianten är ju den övre delen på den inre rutans utsida helt omöjlig att nå! Ja, ja man gör så gott man kan. Tur att vi har persiennerna nere hela tiden;-)

Baby shower

Då var det dags att förbereda ankomsten för lilla baby Muntinga. Det vanliga är ju att man har en tillställning för den blivande mamman, men vår "gamla" kyrka ordnade en för de båda blivande föräldrarna. Mycket trevligt! Det var så roligt att få vara med och dela den här dagen med dem, och att träffa alla andra där också förstås. Nu är vi nyfikna på att se vem den nya familjemedlemmen är!

Skrapa staket till 80-talstoner

Vi börjar äntligen nå slutet av vår garageröjning. Hittade förstås lite smått och gott som man brukar, när man rotar bland sina tillhörigheter. Jag hittade bl a några kassettband. Trodde inte jag hade någon apparatur som spelar kassetter kvar....men hittade även en gammal kvarglömd kassettspelare i garaget:-) Planen för dagen var att skrapa staketet som ska målas om. Jag tog därför med mig min 80-talsmusik ut och lät även grannarna njuta av den........ Ingemar Johansson var det som spelades för fullt, och helt plötsligt befann jag mig inte alls i Kalifornien utan i Vårdsbergs kapell utanför Linköping, där jag bodde 1989-1993. Så mycket nostalgi....
Det är så intressant att blicka tillbaka på livet, komma ihåg vad man tänkte då, alla drömmar och ideér man hade när man var typ 20 år. Det blev så mycket mer än vad jag hade tänkt mig då, när jag bodde ute på landet för mig själv.(och katten, förstås) Det började med att jag åkte till Stockholm för att gå på bibelskola i 3 månader...... Sen blev jag kvar, träffade Jim så småningom, flyttade till Ryssland, och så till Norrköping, fick 2 härliga söner, och nu i U.S.A. Undrar hur livets äventyr ser ut i fortsättningen........



Sen kom regnet...... får fortsätta en annan dag när det torkat upp lite......

En hel vecka senare......

Nu är Christopher på benen och iväg till skolan igen.......Han fick rejäl öroninflammation, så det gick hål på trumhinnan. Men med antibiotika och kortisondroppar i örat är det så gott som bra nu. Det är i de här lägena, man märker hur annorlunda systemet är........ 85 dollar att uppsöka läkare, 45 dollar för antibiotika och 95 dollar för de små ynkliga dropparna......Inte billigt att bli sjuk. Men man får väl försöka komma ihåg att det förmodligen jämnar ut sig eftersom vi betalar betydligt mindre skatt här. Huvudsaken att han fick hjälp!

Idag är det en regnruskig dag i södra Kalifornien.......

Tisdagsmorgon

Vi har sjukstuga här för tillfället. Christopher fick en rejäl släng av influensa. Hoppas vi andra klarar oss....... Han har haft hög feber i 3 dagar, men i dag verkar den ha gått ner lite. Istället har han fått ont i örat.......Hans fotbollsträning drog igång igår, så det var ju en besvikelse att missa.

I morse hade vi en stor uggla på staketet på baksidan. Den såg ut att vara en halvmeter hög......men det kanske var en överdrift;) Jag hann inte med att fota medan den satt på staketet, här har den dragit sig undan lite i ett träd.

I kväll ska Jim och jag börja på en äktenskapskurs. Ett 10-veckorsprogramm. Vi har inte gjort det tidigare, så det känns mycket kul och spännande. (Vi hoppas på det i alla fall ;))

Superbowlparty

Nu har jag avklarat mitt första superbowlparty. Första året kollade vi själva hemma och förra året kommer jag inte ens ihåg att det var "Superbowl Sunday"....... Det är alltså den stora finalen på Amerikansk fotboll. Jag sitter och stirrar på TV:n, men fattar absolut inte vad som är meningen med denna sport. Det var i alla fall trevligt att vara bortbjuden, det var ett helt gäng där från nya kyrkan. I fredags var vi också bortbjudna, till pastorsfamiljen i kyrkan. (De som bor på samma gata som oss) Det är helt klart mer socialt liv i den här församlingen. Det är också lättare nu eftersom man känner till kulturen. Känner ingen press, utan är ganska viss om att jag kommer att lära känna folk lite djupare tids nog.

Näej hörni, nu tar jag och sätter på SVT play och Melodifestivalen, för att känna var jag trots allt hör hemma;-)

Fika och tennis

Idag gjorde vi en utflykt till parken. Joseph var så sugen på lite picknick, så först blev det hembakat fika....

.....Och sen spelade vi tennis. Vi är "hellre än bra" alla fyra, men det går bättre och bättre faktiskt;)

Musikal

I torsdags var jag i Christophers skola på musikal. Den handlade om viktiga hållpunkter i den Amerikanska historien. De är bra på att vara patriotiska måste man säga, och eftersom de har en ganska kort historia, är det ju lättare att vara uppdaterad på den.

Den vackra ynglingen längst ner till höger ser inte fullt så patriotisk ut som de andra, med händerna i byxfickorna och allt;)

Till råga på allt var han tvungen att ta en svängom också........

The Liberty Bell var hans lilla specialområde

Måttligt road.......

Den spännande fortsättningen på skolvalet.....

Joseph hade en klarinettuppspelning i skolan i onsdags. Han hade övat ganska mycket för han ville försvara sin "förstaklarinettplats" i bandet. När han kom tillbaka var han dock ganska moloken... besviken på sig själv, det hade inte gått lika bra som han hoppats på. (Nerver) Vi kom i alla fall hem och gick och pulade lite på var sitt håll, sen gick Joseph och duschade och jag satte mig i soffan. Under den tiden fick vi båda en tanke i huvudet... så när han kom ner sa jag: Vi kanske kan ta resultatet på det här spelprovet som en liten fingervisning angående skolvalet. (Eftersom det är klarinettspelandet det hänger på om han ska välja den ena eller andra skolan) -Precis vad jag tänkte på i duschen! sa han. Vi kände en enorm lättnad båda två och kunde släppa både provresultat och skolval. Inte för att vi skulle låta det helt och hållet bestämma, bara en liten indikation som sagt. Nästa dag kom han hem med beskedet att han åkt ner några platser och fick nu spela andraklarinett. Han sa att han nu lutar åt att gå på den andra skolan där allt annat förutom att de inte har band, är bättre. Vi började titta på deras hemsida och Joseph blev eld och lågor (Inte ofta han går igång på något som har med skola att göra) Det verkar verkligen vara ett bra val. De specialiserar sig på datateknologi, konst, media, och musik. Det känns verkligen spännande! Det är en lite mindre skola, så de har högre intagningskrav, vi får se vad som händer, fortsättning följer.......

Det är verkligen roligt att få vara med och ge sina barn verktyg för livet. Det var nog första gången han fått vara med om att själv få fråga Gud och sen ta på allvar, det han tycker sig höra. De har ju varit med om att be och se vad som händer när vi som familj tagit steg, men det är så speciellt att få se dem göra det i sitt eget liv.

Stark film

Jim och jag var ute på "date" i tisdags. Inte ofta det händer, så det var mysigt. Vi var på bio och såg filmen "Impossible". Den handlar om Tsunamin på annandagen 2004, en sann berättelse om en familj på 5, i Thailand på semester. Alla 5 överlevde helt mirakulöst. Riktigt jobbig film att se, men så fantastiskt hur de klarade sig! Man ville bara åka hem snabbt och krama sina barn!

Nu ska jag iväg på musikal i skolan.........

Fint golv och tankar om hur Gud leder

Nu är golvet färdiglagt, bara lister kvar. Det blev bra, nu vill jag fortsätta och riva ut mattan i alla rum på övervåningen;)

Och i kväll kommer Jims bror. Han ska bygga tvättstuga/förvaring i garaget i morgon. Kul att det händer lite.

Annars har vi varit i gamla kyrkan idag, blev "utbedda" och fick säga hej då på riktigt till alla där. Det kändes bra och många uppskattade att vi var så tydliga med det och inte bara slutade komma, och smet ut bakvägen. Nu ser vi fram emot det nya och hoppas och tror att det blir bra. Ibland är det liksom ett famlande i mörker och steg i tro....man får sällan ett ord i eldskrift...... Ofta när man ser tillbaka på vägen man gått så ser man hur Gud ledde, men i det vardagliga perspektivet blir det inte alltid lika tydligt.

Joseph står inför ett svårt val just nu. Han måste välja High School. Han väljer mellan två skolor. En mindre skola där hans två bästa vänner ska gå. Det mesta är bättre på den skolan. Dels kompisarna, den är lite mindre, har ingen Amerikansk fotboll (vilket innebär mindre bråk och all status-strävan som följer med inklusive Cheer-leading) Samt att de har kortare skoldagar. Ett givet val, kan det tyckas, men alls icke!! Den andra skolan har nämligen Band, vilket innebär att Joseph kan fortsätta sitt klarinettspelande på skoltid. Han älskar att spela i band, och fick även vara med där en gång och spela "marching band" på en fotbollsmatch. Det är en hel kultur uppbyggd kring det. Eftersom han inte är så intresserad av sport känns det viktigt att han har något annat, det är också mer viktigt här, att man hittar "sin grej" och blir bra på något. SVÅRT VAL! Vi ber för det här nu, han har fått några bibelord att be över, och han vet att det är viktigt att han tar tid att be över detta. Jag tycker att det är svårt att lämna över, men har sagt till honom att han måste känna själv och lita på att det han känner blir rätt. (Lyssna mer på Gud än oss, sa jag till honom) Inte lätt att vara tonårsmamma när man är hönsmamma ut i fingerspetsarna. Men jag vet ju att Gud vet så mycket bättre och vill min son det allra bästa!

Regn

En bild från i fredags innan Joseph gick till skolan. Han älskar verkligen regn, så han snabbade sig att bli färdig, så han bara kunde vara ute och njuta av regnet;)

Nya brillor

Nu har mina nya glasögon kommit! Mina första progressiva......inte helt lätt, men man vänjer sig väl.

Ny hårfärg och nya glasögon... Jim hajar fortfarande till, när han får syn på mig, stackarn, mycket att vänja sig vid;-)

Strandpromenad

Idag var jag och min väninna Susie ute på strandpromenad. Det går att gå ganska långt utmed stranden. Det tog oss ca en och en halv timma, plus att vi stannade till och sprang i trappor några gånger. En frisk och skön förmiddag!

En något hängig pelikan......

Helgen

Lite bilder från helgens golvläggning......

Här åker mattan ut genom fönstret:-) (Man ser två små gossar där nere, redo att ta emot)

Och så krattade jag upp de sista löven för vintern.......Nu blir det väl vår då? Snabba kast mellan årstiderna på det här stället!

Konstigt infall och rumtömning

Igår fick jag ett plötsligt infall av att bli lite mörkare igen. Jag är ju egentligen mörkhårig, men har på grund av att naturen välsignat mig med tidiga gråa hår, gått över till att vara blondin de senaste 5 åren. Jag tog en färg som kallades mörkblond, och min vana troget, utan att fråga någon, slängde jag bara i det i håret...... Så kan det gå!

Och i morse när jag vaknade fick jag lite ånger..... och var tvungen att skypa syster Annika, (också min vana troget).

Annars är det mattutrivning i Josephs rum som gäller. Han är allergisk och bör därför inte ha heltäckningsmatta. De som bodde här förut hade hundar, och trots professionell mattvätt, är jag säker på att att det finns en del hundhår under mattan.

Steg 1, tömma rummet....

Sorterande syskon och trevlig söndag

Det blev en hel dags jobb för Jim och hans syskon, att sortera och röja i familjens saker. De var alla så måna om varandra så det blev inga stridigheter. Jag och grabbarna hade det ganska lugnt i bakgrunden.

Sen kom vi hem till ett IS-kallt hus. Vi hade nämligen stängt av värmen innan vi åkte och det var minusgrader på kvällen.

Idag var vi i vår nya kyrka. Det enda vi inte riktigt gillat där förut är att ingen har pratat med oss. Vi har känt oss lite anonyma, men har tänkt att vi får ta det och försöka lära känna folk med tiden. Vi har inte annonserat med att vi bestämt oss för att gå med, men av någon anledning var allt annorlunda idag. Från att vi kom in intresserade sig folk för oss på ett helt annat sätt än de tidigare gångerna vi varit där. Det är en familj som har barn ganska likt våra barns åldrar, jag har bara tänkt tidigare att man kanske borde lära känna dem...... De undrade idag om vi ville hänga med och ta en pizza efter mötet!! Kan inte annat än att tro att allt går enligt planerna......

Mera avsked

Vi står just i begrepp att byta församling. Det känns konstigt och lite tråkigt, vi har ju varit där i 2 år nu. Anledningen är att det inte finns några tonåringar och några få yngre barn. Våra killar vill inte gå dit och det kan man ju förstå. Den här veckan har vi försökt att prata med ledare och andra för att inte bara "smita ut bakvägen". Husgruppen ska vi inte lämna helt vind för våg, utan fasa ut oss under ca 1 månad eller så. De flesta förstår oss i alla fall och säger att de hade gjort likadant om de var i samma sits. Även att det känns rätt och bra är det sorgligt med avsked, och jag tycker att vi haft nog av det....... Nu vet vi ju inte riktigt vad vi ger oss in på i den nya kyrkan, men vi ser fram emot att se barnen involverade och få fler vänner. Pastorsparet i den nya kyrkan, (Grace chapel of the coast) bor på samma gata som oss, det är lite på så sätt vi har kommit dit. Vi har varit där några gånger och tror nog alla 4 att det kan bli bra.

I kväll styr vi volvon nordost igen, upp till Jims syster. Vi ska gå igenom föräldraförrådet i morgon. Det blir en heldag, en massa saker och känslor att reda i...

Lite trögt

Idag var det lite kärvt att få igång och iväg sönerna, ("Vem kom på att man skulle gå i skola?" Och, "snälla, kan jag inte få va hemma idag med?" osv). Vi är inte helt över tidsskillnaden heller. Jim undrade över sin familj igår när alla andra fortfarande gick till sängs långt tidigare än normalt........ Christopher hade giltig anledning för han fick migrän och somnade kl 17, sov sen hela natten tills jag väckte honom 6.30. Men Joseph och jag kunde helt enkelt inte stå emot att få kura ner oss i sköna sängen. I kväll måste jag skärpa mig, det är inte roligt att vakna vid 4-5 på morgonen.......(Börjar likna pappa)

Christopher är trafikvakt i skolan den här terminen, så han går iväg en halvtimma tidigare, det höll vi precis på att glömma i morse......;-) Båda var helt slut när de kom hem och sitter nu och stånkar över läxorna. Det brukar bli så, de kommer snart in i det igen. Och så var terminen igång, den sista för dem båda på respektive skola.

Tillbaka

Nu är vi här igen. Allt såg bra ut här hemma, inga missöden vad vi kunde se. Mycket regn = glad gräsmatta. Det blev en lång hemresa...inte minst för att vi blev sittande 4 timmar i flygplanet innan det ens lämnade Arlanda..... Bara en väska på avvägar, men den hittade hem igen dagen efter oss. Vi har fortfarande jullov, så allvaret har inte dragit igång än. Skolan börjar på tisdag. Idag har jag varit barnvakt åt lilla Luke, 1 1/2 år. Det gick väldigt bra med tanke på att vi inte träffats på länge.

Jag börjar ställa in mig på att jag inte kommer in på kursen jag sökte till denna terminen. Fick beskedet 50:de reserv häromdagen....... Jag anmälde mig inte i tid tyvärr. Får vara mer på hugget till nästa termin och ansöka före sista anmälningsdagen;-)

Det är alltid spännande att ha ett nytt år framför sig, man vet inte vad det kommer att innebära. Jag hoppas på fler vänner och mer meningsfull tillvaro! Vi har så många fantastiska vänner och familjemedlemmar i Sverige, det är verkligen en välsignelse att märka att de är kvar i ens liv, trots avståndet. Jag är ändå nöjd med att vara här just nu och ser fram emot 2013!

Härliga Sverigedagar

Nu är det många som ska hälsas på....... Vi har haft en jättebra jul med mycket familjetid. Nu börjar dagarna ta slut och vi försöker få in så många vänbesök vi kan.... Vilken rikedom med vänner! Nu börjar vi så smått ställa in oss på den långa resan tillbaka till den del av världen vi just nu kallar för hem. Både sorgligt och helt ok.

Vi har varit i Norrköping några dagar och umgåtts med vänner där, nu är vi tillbaka i Linköping. Tillbringade eftermiddagen med "gamla" barndomsvänner, och förmiddagen med före detta grannar. Igår kväll en trevlig tillställning hos Boqvist ute på Djurön och kvällen innan det var det Håkanssons hos Hedéns. I morgon ska vi till bror och svägerska och så avslutar vi med "Hobitten" på bio på söndag innan vi drar vidare till Stockholm på måndag.

Passar på att önska er alla ett gott nytt år så här i förskott!!

Pulkaåk och köttbullar

Ja, det var vad som stod på programmet idag i nämnd ordning.

Johanna och jag tog de fyra kusinerna till en pulkabacke i närheten av där de bor.

Små grabbar.........

......Och stora grabbar

Och så var det ju köttbullarna som skulle rullas.....

På gamla jobbet

Igår hade jag nöjet att besöka mitt jobb. Det var så roligt att träffa alla och tiden sprang iväg alldeles för snabbt! Här är mina gamla "Grodor"

Efteråt blev det "systrahäng" på stan i Norrköping. Mycket trevlig dag!

Nu är vi här

Nu har vi varit här i snart en vecka. Det är så "vanligt". Konstigt, innan kändes det så speciellt att få komma hit, och nu känns det som om man aldrig varit någon annanstans. Hjärnan har liksom 2 spår och det är svårt att blanda ihop dem. Men nu är vi här och det är ju jättebra! :-) Vi har redan träffat en del vänner, Jim jobbar, grabbarna leker i snön och jobbar med skoljobb. Det blir mer att vara med kompisar för dem nästa vecka, när skolan är slut.

Hej då solen och rosorna, välkommen snö och is

Springer omkring och fixar in i det sista. I kväll ska vi på konsert med Josephs skolband. Hem och sova och sen ska vi gå upp vid tretiden och ge oss av vid halv fyra. Försöker ställa om mentalt, men det är svårt. Bye bye America!!

Släktens julfest

Festen blev lyckad!! Alla var så glada och nöjda! Det var så mycket mat och mina svenska bidrag blev väl mottagna. Speciellt skinkan med vanlig svensk griljering blev en hit. Potatisgratängen och de svenska köttbullarna var också favoriter.

Två mostrar och en kusin

Ännu en moster.

Sen var det syskon, kusiner, kusinbarn, och kusinbarnbarn.......

Presentlek som involverade gammal som ung. Alla slogs om en fin blå låda. Joseph stod som slutlig ägare av den. Det visade sig vara en gummiboll;-)

Jag blev helt förskräckt när jag skulle griljera skinkan och upptäckte att den hade ben!!! Har aldrig hanterat en skinka med ben förut. I det läget var det inget att göra åt. Den blev ju jättegod, det var bara det att man fick skära upp den på tvären. Kunde inte låta bli att agera "flintstone" så där i efterhand.......(Trodde att jag hade ett rejälare tag i benet än vad jag hade......#finfrökenfasoner)

Nu har vi ställt om fokus, nu är det Sverige-resan som dominerar vår tid. Tyvärr började barnen bli lite krassliga igår, hoppas de piggar på sig!

Spridda tankar

Ja, här sitter jag i t-shirt och shorts (21 grader) och har så svårt att föreställa mig det snökaos som det pratas om i Sverige dessa dagar....... Hoppas det hinner lugna ner sig lite och vägarna hinner röjas innan vi kommer, det var ju en stund sen jag körde i snö, närmare bestämt 2 år sen..... Men innan vi gör oss klara att åka, har vi ett rejält jul-kalas att styra till med. Jims släkt har alltid en julfest och i år har vi bjudit in alla hit. Börjar nästan känna som en av fastrarna sa: -Klarar du av det, då? ;-) Det är nog så att annan erfarenhet för många kan uppfattas som ingen erfarenhet. Jag kan ju oftast inte deras recept, eller vad och hur växter planteras här och liknande saker. Däremot är jag ganska van vid att laga mat efter svenska seder, och har haft trädgård i Sverige osv.......Större kalas har jag väl också klarat av, men det känns lite extra viktigt den här gången. Hoppas att allt går vägen!
Jim har varit bortrest några dagar, men kommer hem i kväll som tur är. Vi har haft lite röriga nätter. Jag har svårt att sova ibland, med sviktande hormonnivåer i kroppen, i natt hade Joseph känslan av att han hade ett djur i sängen, så han var vettskrämd, även i min säng. Så fort jag rörde mig var han färdig att hoppas ur sitt eget skinn av rädsla. Jag har gått igenom allt i och under hans säng nu och kan verkligen inte hitta något...... I går natt hade vi inbrott i bilen, GPS:en blev stulen:( Jag hade för en enda gångs skull glömt att låsa bilen, så då var de påpassliga...... GPS:n har liksom blivit min livlina här........Nu får jag väl läsa karta, eller nå't.......

Begravning

Så blev det dags att ta ett sista farväl av Grandpa. Vädret övernesstämde med vår sinnesstämning i klassisk Hollywood-stil. (Mulet och regnigt, alltså) Vi strålade samman med de övriga syskonen på ett hotell i fredagskväll. Det var lite sista-minuten-saker att ordna och så var det skönt att vara på plats i god tid på lördagmorgonen. Det fanns tillfälle för allmänheten att komma och titta på honom mellan kl 11 och 13 och då var syskonen där som värdar för det. Jag och grabbarna stannade på hotellet och badade i poolen en stund. Vi var osäkra på om vi ville åka dit och se honom eller inte. När vi var på väg, sa Christopher att han kände att han ville se Grandpa en sista gång. Så då gjorde vi det, Joseph var osäker på om han ville, så han stannade i ett annat rum. Det var riktigt överväldigande, sorgligt, definitivt och overkligt. Allt på en gång. Han var så fint fixad, men olik sig. Såg nästan ut som en docka. Jag tyckte att vi skulle fråga Joseph igen, så att han inte skulle vara den enda som inte var där och kanske ångra sig efteråt. Då kom han också och vi stod där inne och snyftade tillsammans en stund. Det var så fint runt omkring honom med blommor och fotografier.

Den här buketten var från mina föräldrar och syskon m fam.

Sen var själva begravningen

Och efter det var det en stund ute vid graven. Det var extra jobbigt för Jim eftersom det var samma grav som hans mamma ligger i och mycket av saknaden av henne blev så stark igen också. Han kände ändå att det var lättare att lämna dem och åka därifrån nu när de var där båda två tillsammans, även fast de inte är där egentligen, men ändå....