söndag 27 januari 2013

Fint golv och tankar om hur Gud leder

Nu är golvet färdiglagt, bara lister kvar. Det blev bra, nu vill jag fortsätta och riva ut mattan i alla rum på övervåningen;)


Och i kväll kommer Jims bror. Han ska bygga tvättstuga/förvaring i garaget i morgon. Kul att det händer lite.

Annars har vi varit i gamla kyrkan idag, blev "utbedda" och fick säga hej då på riktigt till alla där. Det kändes bra och många uppskattade att vi var så tydliga med det och inte bara slutade komma, och smet ut bakvägen. Nu ser vi fram emot det nya och hoppas och tror att det blir bra. Ibland är det liksom ett famlande i mörker och steg i tro....man får sällan ett ord i eldskrift...... Ofta när man ser tillbaka på vägen man gått så ser man hur Gud ledde, men i det vardagliga perspektivet blir det inte alltid lika tydligt.

Joseph står inför ett svårt val just nu. Han måste välja High School. Han väljer mellan två skolor. En mindre skola där hans två bästa vänner ska gå. Det mesta är bättre på den skolan. Dels kompisarna, den är lite mindre, har ingen Amerikansk fotboll (vilket innebär mindre bråk och all status-strävan som följer med inklusive Cheer-leading) Samt att de har kortare skoldagar. Ett givet val, kan det tyckas, men alls icke!! Den andra skolan har nämligen Band, vilket innebär att Joseph kan fortsätta sitt klarinettspelande på skoltid. Han älskar att spela i band, och fick även vara med där en gång och spela "marching band" på en fotbollsmatch. Det är en hel kultur uppbyggd kring det. Eftersom han inte är så intresserad av sport känns det viktigt att han har något annat, det är också mer viktigt här, att man hittar "sin grej" och blir bra på något. SVÅRT VAL! Vi ber för det här nu, han har fått några bibelord att be över, och han vet att det är viktigt att han tar tid att be över detta. Jag tycker att det är svårt att lämna över, men har sagt till honom att han måste känna själv och lita på att det han känner blir rätt. (Lyssna mer på Gud än oss, sa jag till honom) Inte lätt att vara tonårsmamma när man är hönsmamma ut i fingerspetsarna. Men jag vet ju att Gud vet så mycket bättre och vill min son det allra bästa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar