Min första vän

En dag efter bara nå'n vecka i skolan, stod jag där som vanligt och väntade på att Christopher skulle komma ut. Då kommer det fram en mamma till mig och frågar om vi är den svenska familjen. Hon är svensk och hade hört talas om att en svensk pojke gick på skolan. Det var så jag fick min första vän, hon råkade också vara svensk, och ha samma värderingar i livet som jag har!!! Gud är god!

När man är mitt i allt verkar det som sker som tillfälligheter, men efteråt blir det ofta så tydligt att det finns en mening. Vi hade tänkt sätta Christopher i en annan skola, men de hade fullt i alla treor, de tipsade om den här skolan, och när vi kom dit sa de: Ja, det finns en plats kvar, men ni måste bestämma er fort, helst samma dag. Det kändes verkligen som att det bara råkade bli så att vi hamnade där, men det var nog redan planerat.......

Helena