Ge och ta

Det är så viktigt att ta vara på sina vänner..... Har just haft en väninna här och vi har delat livet med varandra i tre timmar. Det blir både gråt och skratt för sådant är livet. Jag tänker på när vi först kom hit och jag kände det som om jag svävade i ett vakum, för att jag inte hade några vänner att dela livet med. När man ser på livet i backspegeln så inser man att man att det man lärt sig den hårda vägen, (under hela livet, inte bara här) kan vara till nytta för andra, så att de kan ta en genväg. Det jag letade efter mest när vi först kom hit var att hitta andra som kunde stötta mig, men nu börjar jag värdesätta mer att få stötta andra. Vi har ju alla saker att dela med oss av.........När jag frågade Gud för några månader sen, vad han ville att jag skulle göra, frågade jag också: "Vad är jag bra på?" Det jag fick till svar var: "Livet" Om min vandring med Honom kan vara till hjälp för någon annan, då är det väl det jag får dela med mig av.........Och självklart själv lära mig av det andra har i bagaget.....Ibland har jag fortfarande bilden av mig själv som en lägre stående varelse dels för att jag är utlänning, men också bara i största allmänhet. Märkte det häromdagen när lovsångspastorn frågade om jag kunde ta på mig ett extra ansvar av att vara mentor för de yngre tjejerna och kliva fram mer även på andra områden.... men inte kan väl jag??? Nyttigt att skaka av sig gamla mönster och bilder av sig själv som man faktiskt växt ifrån.