Känner mig aningen udda i den här familjen.......Vill ju alltid analysera och är så nyfiken på hur allt känns och uppfattas för mina söner.....och min man.
Härom morgonen satt jag och min yngste son och pratade om något som hände när vi först kom hit och bodde i husvagn en månad. För mig är den tiden förknippad med kyla, mörker, ovisshet och hemlängtan. Jag var bara, utan att lägga in mina egna värderingar, nyfiken på hur den tiden uppfattades av honom, så jag frågade: "Hur tycker du att det kändes när vi bodde i husvagnen, nu när du tänker tillbaka?" Det var tyst en stund, sen kom svaret: "Mamma, jag fattar inte vad du menar?":-) Ok, jag inser att andra människor inte komplicerar tillvaron lika mycket som jag...... En annan vanlig kommentar jag får från båda grabbarna är: "Mamma, du frågar så mycket hela tiden"
Hur ska en stackars mamma komma innanför pannbenet på sina söner när vi inte talar samma språk? Jag tror nog att det stämmer att män är från Mars och kvinnor från Venus;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar