När man går på sociala event i skolan inser man hur olik kulturen är från i sverige. I går var vi på Öppet Hus i Christophers klass. Man skulle kolla runt i klassrummet. Det är roligt att få en inblick i vad de gör, han har en fantastisk lärare som ger så mycket av sig själv, men det jag hade på hjärtat idag var att vädra mina tankar om hur annorlunda föräldrar beter sig mot vad jag är van vid.
De kommer dit helt fokuserade på att se och ta del av vad deras barn visar dem. Det finns inget intresse för de andra föräldrarna, så man går omkring där i en halvtimme typ utan att ens hälsa på någon. Det känns konstigt, tycker jag. I sverige är man mer relationsinriktad. Amerikanarna förvånar mig lite, jag trodde de var mer "ytligt trevliga", och det är de ibland, men det som skiljer är att det inte finns samma intresse och nyfikenhet för andra människor. Man lever i sin sfär och i det som rör en själv. Nu är en av Josephs kompisar bror med en i Christopher klass, så vi hälsade på de föräldrarna som vi känner lite sen tidigare. Vi tog också mod till oss och gick fram och presenterade oss för Christophers bästa kompis föräldrar. Vi är ju utlänningar, så det gör nog inget om vi skiljer oss lite från mängden ibland;)
I alla fall är det inte riktigt sant att svenskarna är inåtvända, och tysta som man hör så ofta. Det är bara att man gör det i olika situationer. Det är t ex lättare att hälsa på en främling när man är ute och promenerar här, och i mataffären....(?!)
Ja, jag har inte helt greppat hur de fungerar, dessa människor som jag blivit placerad med i detta skedet av mitt liv;)
Men som i alla kulturer så är vänner vänner. Bara man kommer förbi det där första så är människor ganska lika ändå, var de än befinner sig i världen!
