Vi har väntat lite med att gå med i en grupp i kyrkan. Vi gick ju en äktenskapskurs först, och tyckte att det var ett bra sätt att börja få relationer på. Igår var vi i alla fall i en grupp, där vi nog landar. De hade frågat om jag kunde hjälpa till och spela där, och jag kände att jag gärna ville vara med lite först, för att lära känna folket lite. Det var trevligt, känner redan några av dem. En kvinna som vi inte kände innan fick förbön för att hon mådde så dåligt. Hon hade fibromyalgi sen många år tillbaka, Sjögrens syndrom samt ngt annat som jag inte riktigt hann uppfatta. I alla fall, när vi bad för henne kom Guds kraft över henne och hon blev som en annan person. Innan var hon hängig och blek och satt tyst i ett soffhörn. Efteråt hade hon inte ont längre, hade färg på kinderna och var superlycklig!! Underbart, hoppas det håller i sig för henne.
Härom morgonen när jag skjutsade Joseph till skolan, klagade han över att han hade så ont i nacken, han kunde inte röra på huvudet alls. En rejäl nackspärr. "Typiskt, vi glömde att ta Advil" (Ibuprofen), sa jag. Och just som jag sagt det så kände jag hur ena handen blev alldeles het i mitten. (Kände mig lite skyldig att jag tänkte på medicinen i första hand....) "Jag måste be för dig när vi kommer fram" sa jag till Joseph. "Ok, sa han, men gör det nu, medan vi kör" (Kanske lite pinsamt att sitta i bilen utanför skolan....) Så jag körde med en hand och la den andra på honom och bad. Han blev helt bra!! Det är så roligt när det fungerar i vardagslivet, och att få ge min relation till Jesus vidare till mina barn är det absolut viktigaste!
Helt underbart! Guds rike!
SvaraRadera