Stark film

Jim och jag var ute på "date" i tisdags. Inte ofta det händer, så det var mysigt. Vi var på bio och såg filmen "Impossible". Den handlar om Tsunamin på annandagen 2004, en sann berättelse om en familj på 5, i Thailand på semester. Alla 5 överlevde helt mirakulöst. Riktigt jobbig film att se, men så fantastiskt hur de klarade sig! Man ville bara åka hem snabbt och krama sina barn!

Nu ska jag iväg på musikal i skolan.........

Fint golv och tankar om hur Gud leder

Nu är golvet färdiglagt, bara lister kvar. Det blev bra, nu vill jag fortsätta och riva ut mattan i alla rum på övervåningen;)

Och i kväll kommer Jims bror. Han ska bygga tvättstuga/förvaring i garaget i morgon. Kul att det händer lite.

Annars har vi varit i gamla kyrkan idag, blev "utbedda" och fick säga hej då på riktigt till alla där. Det kändes bra och många uppskattade att vi var så tydliga med det och inte bara slutade komma, och smet ut bakvägen. Nu ser vi fram emot det nya och hoppas och tror att det blir bra. Ibland är det liksom ett famlande i mörker och steg i tro....man får sällan ett ord i eldskrift...... Ofta när man ser tillbaka på vägen man gått så ser man hur Gud ledde, men i det vardagliga perspektivet blir det inte alltid lika tydligt.

Joseph står inför ett svårt val just nu. Han måste välja High School. Han väljer mellan två skolor. En mindre skola där hans två bästa vänner ska gå. Det mesta är bättre på den skolan. Dels kompisarna, den är lite mindre, har ingen Amerikansk fotboll (vilket innebär mindre bråk och all status-strävan som följer med inklusive Cheer-leading) Samt att de har kortare skoldagar. Ett givet val, kan det tyckas, men alls icke!! Den andra skolan har nämligen Band, vilket innebär att Joseph kan fortsätta sitt klarinettspelande på skoltid. Han älskar att spela i band, och fick även vara med där en gång och spela "marching band" på en fotbollsmatch. Det är en hel kultur uppbyggd kring det. Eftersom han inte är så intresserad av sport känns det viktigt att han har något annat, det är också mer viktigt här, att man hittar "sin grej" och blir bra på något. SVÅRT VAL! Vi ber för det här nu, han har fått några bibelord att be över, och han vet att det är viktigt att han tar tid att be över detta. Jag tycker att det är svårt att lämna över, men har sagt till honom att han måste känna själv och lita på att det han känner blir rätt. (Lyssna mer på Gud än oss, sa jag till honom) Inte lätt att vara tonårsmamma när man är hönsmamma ut i fingerspetsarna. Men jag vet ju att Gud vet så mycket bättre och vill min son det allra bästa!

Regn

En bild från i fredags innan Joseph gick till skolan. Han älskar verkligen regn, så han snabbade sig att bli färdig, så han bara kunde vara ute och njuta av regnet;)

Nya brillor

Nu har mina nya glasögon kommit! Mina första progressiva......inte helt lätt, men man vänjer sig väl.

Ny hårfärg och nya glasögon... Jim hajar fortfarande till, när han får syn på mig, stackarn, mycket att vänja sig vid;-)

Strandpromenad

Idag var jag och min väninna Susie ute på strandpromenad. Det går att gå ganska långt utmed stranden. Det tog oss ca en och en halv timma, plus att vi stannade till och sprang i trappor några gånger. En frisk och skön förmiddag!

En något hängig pelikan......

Helgen

Lite bilder från helgens golvläggning......

Här åker mattan ut genom fönstret:-) (Man ser två små gossar där nere, redo att ta emot)

Och så krattade jag upp de sista löven för vintern.......Nu blir det väl vår då? Snabba kast mellan årstiderna på det här stället!

Konstigt infall och rumtömning

Igår fick jag ett plötsligt infall av att bli lite mörkare igen. Jag är ju egentligen mörkhårig, men har på grund av att naturen välsignat mig med tidiga gråa hår, gått över till att vara blondin de senaste 5 åren. Jag tog en färg som kallades mörkblond, och min vana troget, utan att fråga någon, slängde jag bara i det i håret...... Så kan det gå!

Och i morse när jag vaknade fick jag lite ånger..... och var tvungen att skypa syster Annika, (också min vana troget).

Annars är det mattutrivning i Josephs rum som gäller. Han är allergisk och bör därför inte ha heltäckningsmatta. De som bodde här förut hade hundar, och trots professionell mattvätt, är jag säker på att att det finns en del hundhår under mattan.

Steg 1, tömma rummet....

Sorterande syskon och trevlig söndag

Det blev en hel dags jobb för Jim och hans syskon, att sortera och röja i familjens saker. De var alla så måna om varandra så det blev inga stridigheter. Jag och grabbarna hade det ganska lugnt i bakgrunden.

Sen kom vi hem till ett IS-kallt hus. Vi hade nämligen stängt av värmen innan vi åkte och det var minusgrader på kvällen.

Idag var vi i vår nya kyrka. Det enda vi inte riktigt gillat där förut är att ingen har pratat med oss. Vi har känt oss lite anonyma, men har tänkt att vi får ta det och försöka lära känna folk med tiden. Vi har inte annonserat med att vi bestämt oss för att gå med, men av någon anledning var allt annorlunda idag. Från att vi kom in intresserade sig folk för oss på ett helt annat sätt än de tidigare gångerna vi varit där. Det är en familj som har barn ganska likt våra barns åldrar, jag har bara tänkt tidigare att man kanske borde lära känna dem...... De undrade idag om vi ville hänga med och ta en pizza efter mötet!! Kan inte annat än att tro att allt går enligt planerna......

Mera avsked

Vi står just i begrepp att byta församling. Det känns konstigt och lite tråkigt, vi har ju varit där i 2 år nu. Anledningen är att det inte finns några tonåringar och några få yngre barn. Våra killar vill inte gå dit och det kan man ju förstå. Den här veckan har vi försökt att prata med ledare och andra för att inte bara "smita ut bakvägen". Husgruppen ska vi inte lämna helt vind för våg, utan fasa ut oss under ca 1 månad eller så. De flesta förstår oss i alla fall och säger att de hade gjort likadant om de var i samma sits. Även att det känns rätt och bra är det sorgligt med avsked, och jag tycker att vi haft nog av det....... Nu vet vi ju inte riktigt vad vi ger oss in på i den nya kyrkan, men vi ser fram emot att se barnen involverade och få fler vänner. Pastorsparet i den nya kyrkan, (Grace chapel of the coast) bor på samma gata som oss, det är lite på så sätt vi har kommit dit. Vi har varit där några gånger och tror nog alla 4 att det kan bli bra.

I kväll styr vi volvon nordost igen, upp till Jims syster. Vi ska gå igenom föräldraförrådet i morgon. Det blir en heldag, en massa saker och känslor att reda i...

Lite trögt

Idag var det lite kärvt att få igång och iväg sönerna, ("Vem kom på att man skulle gå i skola?" Och, "snälla, kan jag inte få va hemma idag med?" osv). Vi är inte helt över tidsskillnaden heller. Jim undrade över sin familj igår när alla andra fortfarande gick till sängs långt tidigare än normalt........ Christopher hade giltig anledning för han fick migrän och somnade kl 17, sov sen hela natten tills jag väckte honom 6.30. Men Joseph och jag kunde helt enkelt inte stå emot att få kura ner oss i sköna sängen. I kväll måste jag skärpa mig, det är inte roligt att vakna vid 4-5 på morgonen.......(Börjar likna pappa)

Christopher är trafikvakt i skolan den här terminen, så han går iväg en halvtimma tidigare, det höll vi precis på att glömma i morse......;-) Båda var helt slut när de kom hem och sitter nu och stånkar över läxorna. Det brukar bli så, de kommer snart in i det igen. Och så var terminen igång, den sista för dem båda på respektive skola.

Tillbaka

Nu är vi här igen. Allt såg bra ut här hemma, inga missöden vad vi kunde se. Mycket regn = glad gräsmatta. Det blev en lång hemresa...inte minst för att vi blev sittande 4 timmar i flygplanet innan det ens lämnade Arlanda..... Bara en väska på avvägar, men den hittade hem igen dagen efter oss. Vi har fortfarande jullov, så allvaret har inte dragit igång än. Skolan börjar på tisdag. Idag har jag varit barnvakt åt lilla Luke, 1 1/2 år. Det gick väldigt bra med tanke på att vi inte träffats på länge.

Jag börjar ställa in mig på att jag inte kommer in på kursen jag sökte till denna terminen. Fick beskedet 50:de reserv häromdagen....... Jag anmälde mig inte i tid tyvärr. Får vara mer på hugget till nästa termin och ansöka före sista anmälningsdagen;-)

Det är alltid spännande att ha ett nytt år framför sig, man vet inte vad det kommer att innebära. Jag hoppas på fler vänner och mer meningsfull tillvaro! Vi har så många fantastiska vänner och familjemedlemmar i Sverige, det är verkligen en välsignelse att märka att de är kvar i ens liv, trots avståndet. Jag är ändå nöjd med att vara här just nu och ser fram emot 2013!