tisdag 30 oktober 2012

Halloween, nu är vi redo!

Jag var alldeles för sen med att köpa pumpor i år. Det har varit full rulle på sistone, så i eftermiddags när jag äntligen skulle göra det, var de slut i både första och andra affären. I den tredje däremot, hade jag bättre lycka, så nu har grabbarna karvat och kletat ner hela köket. Allt i sin ordning, med andra ord:-)






Och så måste man ju vara beredd att ta emot alla monster och annat löst folk som kommer förbi i morgon. Förra året var det en jämn ström i ca 2 timmar. Det är riktigt trevligt faktiskt! Hoppas det här ska räcka:-)


Så här höstmysig blev vår ingång

Nu sitter Jim på ett flyg på väg till Ryssland, Sibirien,han är väl framme om ett par dagar....... Jag har umgåtts med en ny väninna idag. Hon är tyska , men har bott här i 20 år ungefär. Vi tog en lång, härlig promenad och sen satt vi här och pratade en stund. Inte har det blivit något pluggande på några dagar heller, i morgon måste jag sätta fart igen!



måndag 29 oktober 2012

Make till Sibirien och cyberteckning

Idag fick jag en teckning via skype:-)

Det var systersonen som förärade mig med denna fina teckning!

Annars håller vi på med att skicka iväg Jim till Sibirien. En av kyrkorna som han var med och grundade där firar 21-års jubileum. Det känns bara så sanslöst långt härifrån. Tidsskillnaden är 15 timmar! Det var längesen han var där nu, så det blir roligt för honom. Jag har inte varit tillbaka i Krasnoyarsk sen vi bodde där. Skulle gärna vilja, men det är så långt och dyrt......

tisdag 23 oktober 2012

Grand Canyon

Vi hade en trevlig helg, trots att resan tog lite längre tid än vi räknat med. Det är mysigt att få komma bort och göra ett avbrott i det vanliga.








Så otroligt vackert och mäktigt, man känner sig liten i jämförelse med naturen.

Det fanns några vackra björkar i närheten också. Kändes ju hemtrevligt och hör inte till vanligheterna.
Titt ut!!



fredag 19 oktober 2012

På väg

Nu står vi i startgroparna för vår trip till Grand Canyon. Det ska ta runt 8 timmar, så vi ger oss av så snart Joseph slutat skolan. Lägger upp lite bilder sen.

Första skoluppgiften rättad och det gick jättebra! Kul, då blir man taggad att fortsätta!

Önskar er alla en skön helg!

tisdag 16 oktober 2012

En vecka senare i en annan tids-zon

Oj, vad tiden springer iväg, jag hinner inte riktigt med och ändå tycker jag inte att det händer så mycket.... konstigt! Nu har jag pluggat i en vecka i alla fall, skickade in mitt första uppdrag i helgen. Jag råkade göra något fel med ljudfilen som skulle med bara, så jag fick tillbaka uppgiften idag för att skicka med rätt ljudfil. Det var bara det, att det som jag trodde var ljudfilen, var en länk till att hämta en fil från nätet.....den har nu etsat sig fast på sidan och låst hela min uppgift. Jag har inte tillgång till nästa uppgift så länge inte den här är godkänd, heller. Så här sitter jag nu i en annan tids-zon och väntar på att supportmänniskorna ska vakna och masa sig till jobbet...... Ibland är det lite frustrerande att leva i en annan tid! Nu måste jag själv hålla mig vaken till halv tolv i natt för det är då de kör igång igen, Tjoho! ;)

Vi ska ut på äventyr i helgen! Grand Canyon, här kommer vi! Det ska bli en rolig utflykt, vi behöver göra något kul nu, så det blir perfekt. Lite svalare där också;) (Nu är nätterna lite svalare här också, men vi har fortfarande mellan 25 och 30 grader på dagarna.) Önskar er alla en skön vecka!

tisdag 9 oktober 2012

Tillbaka till plugget

Jag bestämde mig för att ta vara på tiden och läsa upp min gymnasie-engelska. Jag gick bara två-årigt gymnasium (på stenåldern kunde man det), och behöver ett år till engelska för att kunna fortsätta läsa engelska på universitetet. På min tid kunde man även komma sig in på Förskollärarutbildningen om man hade gått "barn och ungdom" på "vårdlinjen", vilket jag gjorde. Då tyckte jag det var helt ok, men efteråt har jag ångrat det valet många gånger. Jag är nöjd med att vara förskollärare, men en tre-årig gymnasielinje hade ju öppnat upp så många fler vägar. Ja, ja, nu kändes det som ett ypperligt tillfälle att ta tag i livet och få det gjort i alla fall, särskilt med tanke på att man som privatperson bara kan få betyg det här året ut. Jag har väntat på böckerna ett bra tag, men idag kom de! Det var riktigt roligt att få sätta igång, jag tycker ju om att gå i skolan! Sen har jag det ju ganska förspänt med att få feed back på det jag gör här hemma, perfekt!

måndag 8 oktober 2012

Vanliga Christopher tillbaka.....

Idag var det första dagen i nya klassen för Christopher. Det hade gått riktigt bra, han var som förr, berättade om allt som skett under dagen. De senaste månaderna har vi bara fått ett kort "Dåligt" till svar när vi frågat hur dagen varit. Men idag fanns det ingen hejd på berättandet...... Så härligt att se!

Sen var det dags att bli av med gamla aggressioner och riva läx-kompendiet från gamla läraren........



Joseph 14 år

Grattis till stora, fina Joseph. Ingen älskar sin födelsedag som han;)



Fiske på Piren

Det är så mysigt att vara på piren på kvällen. Massor med folk, speciellt en lördagskväll. Vi hade med oss metspöna och tänkte premiär-fiska lite. Vi visste inte riktigt vad man skulle ha för bete, märkte där att många hade räkor. Det får vi ta nästa gång. Vi hade några fake-fiskar av gummi. De var inte så åtråvärda av fiskarna så vi fick ingenting. Nåja, det var mysigt i alla fall och nu vet vi till nästa gång. Jag tittade minst lika mycket på folket, så fascinerande med olika människoöden. En del går verkligen dit för att fiska upp mat för dagen.......



fredag 5 oktober 2012

Idag jublar vi:)

Igår ringde rektorn på Christophers skola, helt överaskande och sa att hon tyckte det bästa för Christopher skulle vara att låta honom byta klass!!!!!
Jag blev helt överaskad, särskilt med tanke på mitt förra samtal med henne. Det var i tisdags, jag var i skolan och hade hand om "Snack-ståndet". Jag sprang på henne och hon frågade hur det var. Jag sa att det inte hade löst sig än och att Christopher fortfarande mådde dåligt av att gå till skolan. Jag kände det då, som att hon inte riktigt ville höra det, hon hade massa argument på varför det var bra för honom med utmaningen det innebar att vara i en annorlunda miljö än man är van vid. Jag kände att det var ganska låst läge. Vi känner en annan rektor i området (hon är med i samma kyrka som oss), innan skolåret började sa hon till oss att hon känner den här nya rektorn som vi skulle få och att om vi skulle behöva hjälp någon gång var det bara att säga till, för hon hade varit med och hjälpt henne att få den här tjänsten. Några andra som vi känner hade tagit till det kortet för sina barn i skolan, för att få igenom det de ville, men jag är lite emot det och tycker att alla ska behandlas lika vem man än känner, så jag har inte nämnt att jag känner den här andra rektorn. Den här veckan har varit så jobbig för Christopher, vi såg liksom kraften rinna ur honom, så vi behövde göra något kände vi. Jag tog upp frågan med vår vän, (den andra rektorn) bara för att höra vad hon tyckte. Utan att vi visste hade hon tagit kontakt med rektorn på skolan, och det måste ha varit det som ledde till den snabba förändringen. Så nu blev vi en av dem som tog till kontakter för att få hjälp, men vad gör man inte för sitt barn? Synd att det ska behövas bara.
Christopher blev som en annan person i går kväll, han bara flamsade och blev sitt vanliga (jobbiga ;)) jag. Det var så skönt att se honom med ett leende från ena örat till det andra, och jag lovar, är det nå'n som kan le så, så är det han!

måndag 1 oktober 2012

Jer 17:7-8

"Välsignad är den man som sätter sin lit till Herren, som litar helt till Herren. Han blir som ett träd planterat nära vatten. Det sträcker sina rötter mot bäcken. Det har inget att frukta av hettan, bladen är alltid gröna. Det ängslas inte under torra år, upphör inte att bära frukt."

Det här är ett av mina "livsord". Jag har fått det till mig så många gånger...... Ändå känner jag mig ofta som ett svagt litet gräs-strå som böjer sig för minsta vind. Vi är i en livsfas med många frågor och ständig väntan. Tålamod har aldrig varit en av mina starka sidor. I lördags kände jag igen den stilla rösten som viskade att allt jag behöver göra är att älska och lita på Honom genom varje prövning. Livet återvänder, ingen kan göra mig glad som Jesus! Jag vill bli som ett träd, som står stadigt rotat, som ständigt sträcker sina rötter mot bäcken och får ny kraft, och som inte upphör att bära frukt.