Jag har blivit tillfrågad om att leda lovsången i kyrkan på söndag. (Alltså en halvtimmes sång i början av gudstjänsten, om någon undrar) Har varit ganska nervös över att jag sa ja, och undrade om det var ett smart beslut........ Jag har ju varit med och spelat och sjungit i bakgrunden, men det är ju helt annat att ha hela ansvaret. Jag har ju gjort det förr en massa förstås, men har kommit ifrån det lite. Och tappat självförtroendet lite under vägen. I alla fall så sa jag ja, och frågade några jag har förtroende för om de kunde hjälpa till. I går kväll var det övning, och det kändes riktigt bra! Det var jag och ett gäng herrar;-) En av dem har just kommit till vår kyrka men är en riktig veteran i dessa sammanhang, han gav mig lite idéer och en massa uppmuntran. Nu känner jag att jag är på rätt spår, och att det var rätt att ta steget, även om det var lite läskigt.
Jag tror att det var en öppen dörr för mig, och jag tror vi får "öppna dörrar" i livet lite nu och då. Då gäller det att ha öppna ögon så att man inte missar dörren. Ibland är den lite långt ner och lite undanskymd och kanske inte ser ut som man har tänkt sig. Så gäller det också att man har modet att våga gå in igenom den.
Så den här söndagen blir det som i gamla tider: Jag leder lovsång, Jim predikar och jag har hand om söndagsskolan.......oj, oj, oj, men det är bara en engångshistoria, vi ska inte hamna där igen, Jag lovar!!
